Fortsätt till huvudinnehåll

Reclaim the undervisningstiden (2): en gymnasieelev talar ut!

Följande insändare publicerades i DN idag (tack, Svante Lovén, för tipset). Skribenten heter Erik Brandt, är 17 år gammal, och går på gymnasiet:
"Är vi förvånade?
Jag som har gått två år på gymnasiet förstår inte hur vi kan vara så förvånade över Sveriges resultat i Pisa-undersökningen. Ingen verkar vilja erkänna sitt ansvar. Oppositionen skyller på regeringen och regeringen skyller på oppositionen, men jag som elev vet att problemen inte kan lösas med förstatligande av skolan eller någon skolbetygsreform.
Problemet är att svenska elever i stor utsträckning är lata, odisciplinerade och bortskämda. Det är coolt att vara den som inte har någon aning vad han/hon ska göra efter en genomgång och att inte fatta något på provet.
Jag är trött på att sitta i en klass där de stökiga eleverna verkar ha mer makt än läraren.
Är felet elevernas? ja delvis, men samtidigt ligger en stor del av skulden hos lärarna som blundar för problemen och inte vågar ta auktoriteten, och hos föräldrar som verkar ha slutat att uppfostra sina barn.
Politikernas felsteg i det hela är att de har misslyckats med att uppmärksamma problemet. Att en internationell undersökning ska behövas för att vi ska inse att vi har genomgått en historisk försämring i skolan är pinsamt.
Jag är uppriktigt oroad över att det är mina klasskamrater som ska bygga ett framtida Sverige. Jag skulle inte vilja att mina barn skulle gå i en skola där ens energi och kreativitet ska bli bestulen av barn med brist på disciplin, barn vars föräldrar tror att det är skolans sak att uppfostra ens barn.
Lärare måste börja använda den auktoritet de faktiskt har rätt till. Det ska inte gå att glida genom skolan utan att det straffar sig på något sätt. Om en elev inte sköter sig, släng ut den och ge den frånvaro. Barnen kommer inte att ändra sig förrän de ser konsekvenserna av att de inte sköter sig.
I Sverige är attityden att vad man än gör så klarar man sig ändå på ett eller annat sätt.
Erik Brandt, 17 år"
Som lärare hör jag Eriks S.O.S.. Han vill ha - och har rätt till - studiero i skolan men får det tydligen inte. Jag känner inte alls Erik Brandt personligen och vet inte heller vilken skola han går på. Detta är dock inte heller det viktiga. Det viktiga är hans ärende och hans unika inifrånperspektiv.

Eriks perspektiv är behövligt då vi diskuterar skola och lärande, och hans text redovisar en befriande klarsyn (även om Erik möjligen har en viss övertro till den enskilda lärarens makt). Undervisningstiden behöver återerövras, men för att detta ska kunna ske krävs - med rektor Jan Jönssons ord - en attitydförändring i förhållande till skolan, lärande och lärare - på flera samhällsnivåer.

It takes a village to reclaim the undervisningstiden!




(På mobiltelefonen, klicka här).

OBS. Notera den avancerade rytmen i denna sång. Symboliken är slående. Här fordras det adekvat skolning, trägen övning, samarbete samt koncentration för att kunna vara med. Uppdraget är krävande - men det går.

Uppdaterat: Helena von Schantz skriver att "Tiden i skolan för undervisning måste få bli helig".



Kommentarer

  1. Den där insändaren klippte vi ut här. Lämpligt diskussionmaterial både i lärarrummet och i klassrummet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé! Ska nog göra samma sak själv.

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…