Fortsätt till huvudinnehåll

#metoo på gymnasiet


I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein, Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.

Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.

Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på vad de själva gått igenom eller inte gått igenom. I synnerhet tjejerna verkade dock näst intill avklarade med att ”så här ser det ut”. Rebecca berättade att hon strax innan vi satte oss ner tillsammans tog emot en så kallad ”dickpic” (det vill säga, penisbild) på sin mobiltelefon: ”Det var bara att ta bort och blockera personen”. Hon känner även igen den dubbla kränkningen som kan uppstå då man får höra att man saknar humor eller är en ”feminazi” om man skulle få för sig att säga ifrån. Beteendet i sig tycker hon är helt obegripligt och milt sagt korkat.

Just detta fenomen med att tjejer får ta emot dylika mms verkar vara allt för vanligt. För ett par veckor sedan berättade ju Gunilla Axén, tidigare utvecklingschef inom Svenska Fotbollsförbundet, att hon för några år sedan fick ta emot ett flertal sådana från tre av spelarna i herrlandslaget. Då lades dock locket på när hon ville att hennes chef skulle ta tag i det. Han trodde inte på henne.

En annan av eleverna, Märta, tycker det är mycket bra att diskussionen kommit upp till ytan. Det är inget nytt i sig med #metoo, och Märta var tydlig med att det inte heller är meningen att ärendena ska drivas och att domar ska fällas i sociala medier. Varje ärende ska hanteras enligt lag, och det är domstolen som dömer. Saker och ting får ta sin tid. Men någonting behöver hända med våra attityder när det gäller dessa saker, och det får inte längre bara sopas under mattan när i synnerhet en del män inte respekterar andra människors personliga integritet.

Just det här med att det mestadels verkar vara män som gör sig skyldiga till sexuella trakasserier tror eleverna har att göra med att vilja visa makt och att vilja vara alfahane. Ett vanligt utryck för att vilja visa förakt är att sträcka fram det välkända långfingret (”fuck you”), vilket i sig symboliserar en erigerad penis. Den symboliska kraften i detta är välkänd för alla och det föraktfulla framsträckta långfingret approprieras även av kvinnor som ett maktmedel. Somliga kvinnor går dessutom längre än så, och enligt nyhetsrapporteringen har nu en tidigare mycket hyllad kvinnlig radioprogramledare stängts av från sina uppdrag efter att ha anklagats för bland annat sexuella trakasserier av medarbetare. 

Vi kom in på hur det kan låta i omklädningsrummen hos killarna, och här skiljer det sig lite åt mellan eleverna när det gäller vilka intryck man har. Flera känner dock igen att det kan bli lite minst sagt dåliga vibbar emellanåt. Oliwer, ytterligare en av eleverna, intygade att det kan behövas städas i en del omklädningsrum, definitivt när det gäller tonen och samtalsämnena. Han tycker det är bedrövligt med allt som kommit fram den senaste tiden.

Vi pratade även om sommarens skandaler med sexuella övergrepp på musikfestivaler. När jag lyssnar på ungdomarna undrar jag vad lösningen kan vara till allt detta? Ska tjejer behöva acceptera att livet får handla om att försöka överleva, navigera undan när fara hotar i skolan, på jobbet, på festivalen, när de öppnar sin mobiltelefon … över allt?

I dagens nätupplaga av Svenska dagbladet uttalar sig IngridDahlberg, f.d. Dramatenchef om #metoo. Hon gläds att kvinnor blivit tuffare och att de nu förenas och hämtar styrka i sitt upprop. Personligen skulle jag vilja att denna våg sprider sig djupare in även i ungdomsvärlden, in på varje skola, varje gymnasium. Frågan i sig rör ju givetvis långt ifrån endast tjejerna (och utöver fallet med den kvinnliga radioprogramprofilen handlar ett av de mest kända fallen just nu som bekant om Kevin Spacey som enligt vad som påstås skulle ha förgripit sig på ett flertal (många?) unga män genom tiden).

Ytterligare en anledning till att detta inte endast rör tjejer är givetvis att även vi som är killar och män borde bli upprörda när vi hör om vad som uppenbarligen sker lite varstans. Det handlar om att stå upp för allas vår mänskliga värdighet. Rent juridiskt kallas sex utan samtycke för sexuella övergrepp eller trakasserier och är straffbart (enligt lagbalken finns det ytterligare ett flertal lagbrott som har att göra med detta, bland dessa givetvis våldtäkt). 

Den som exempelvis skickar dickpics utan samtycke riskerar två år i fängelse. Och inte heller kan det bli särskilt svårt att bevisa var bilden kommer ifrån. Tjejer (och killar) som varit med om detta skulle väl relativt enkelt kunna förenas, gå ut offentligt och ”shama” dem som gjort sig skyldiga till detta: ”Vi vet vilka ni är!”. Även övriga sexuella övergrepp borde lagföras.

Skämmas den som skämmas bör. Och skam är inte alltid någonting dåligt, inte när det kan leda till någonting bra. 

UPPDATERAT!
Det tillkommer nya fall hela tiden. Radioprofilen jag hänvisar till i texten ovan håller på att få ett namn, fast det kanske ändå går ytterligare några dagar innan detta är helt bekräftat. 

Dock skulle jag vilja lägga till en uppmaning från Anna Ekström, Sveriges gymnasie- och kunskapsminister. Anna Ekström är  tidigare mångårig jurist och gick för en tid sedan ut offentligt med sitt egna #metoo. Även inom den världen händer alltså sådant som inte får hända. 

På sin facebooksida skriver hon nu: 

"[J]ag valde att berätta om denna händelse just för att visa att också resursstarka kvinnor utsätts för kränkningar och att också resursstarka kvinnor tiger och skäms i decennier. Jag hoppas att unga kvinnor på advokatbyråer och andra arbetsplatser får stöd och mod av att också en kvinna med erfarenhet som domstolsjurist, statssekreterare, fackförbundsordförande, generaldirektör och statsråd säger: Me too! ....

Jag vill uppmana alla jurister - kvinnor och män, äldre och yngre - att inte finna sig i den tystnad som länge har rått om sexuella övergrepp, kränkningar och ren sexism på juristers arbetsplatser. Anmäl! Berätta! Skammen är förövarnas."

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…