Fortsätt till huvudinnehåll

Symposium om evidensbaserad undervisning


Jag fick frågan av Åsa Melander, projektledare för The Nordic Lighthouse Project - i regi av Nordiska ministerrådet och i synnerhet det danska utbildningsministeriet - om jag skulle kunna hoppa in som talare vid ett symposium. Tanken var att det skulle ha kommit en dansk forskare och talat över ämnet i fråga, men sedan kunde inte den personen komma. Dansk som dansk, tänkte Åsa.

Eller också var det inte riktigt så hon tänkte.

Men nu fick jag i varje fall möjligheten att hålla ett anförande inför en grupp forskare och företrädare från skol- och utbildningsministerier och lärarutbildare, samt fackliga företrädare, från de nordiska länderna (Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Färöarna). Symposiet ägde rum på anrika Chalmerska huset i Göteborg.

Jag kände mig givetvis förtjust över möjligheten att få vara med i detta celebra sällskap. Det är spännande och utmanande att vara gymnasielärare, och det är även roligt att få delta i lite andra arrangemang vid sidan om emellanåt. Min rektor, Ylva Dahl, var mycket uppmuntrande inför detta och tyckte att jag skulle bära vår skolas tjusiga namnbricka. Så fick det bli.

Med tanke på att knappast alla skulle förstå vare sig svenska eller danska fick jag ta det på engelska. Får man ha det så här roligt på betald arbetstid?


Länk för dig med annan webbläsare.

Hållpunkterna i min framställning:
Tid - fram till:
 5.05   Inledning + vad innebär det att som dansk undervisa i svenska skolan?
 5.35   104 timmars avtalsenlig fortbildning är ändå rätt mycket - på papperet åtminstone
11.20  Cool - or not so cool: exempel på trender och flugor som kommit och gått
11.50   När forskningsresultaten kan vara motstridande
17.05   Avgörande vilka metaforer och ideologier som utbildningen bygger på
19.05   Citat av Kierkegaard - om nödvändiga attityden hos alla som vill skolutveckling
26.40   Mycket viktigt: Lokal skolkultur är allt. Viktigt med utmaningar och att skolledare                kliver fram, blir delaktiga, visar ledarskap (och får bra betalt!)

Vid slutet av dagen kommenterade en av delegaterna från det danska utbildningsministeriet Kierkegaard-citatet. Han undrade var jag hittat det, och han tyckte nog att det skulle kunna tjäna som rubrik för hela projektet (fastän mångordigt). Det han inte kunde veta är att detta citat är omåttligt populärt på skolor o.a. runt omkring i Sverige, och att det möjligen är ännu mer känt här än i Kierkegaards eget hemland.








           

Kommentarer

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…