I senaste numret av Språklärarnas riksförbunds tidning Lingua bjuds det på ett flertal mycket intressanta artiklar och kolumner. Själv fastnade jag lite extra för en intervju som redaktören för Lingua, Elisabeth Tegelberg, gjort med Stefan Andrésen. Stefan Andrésen jobbade under ett par decennier som bankman men skolade senare om sig till ämneslärare i franska, italienska och engelska. Han jobbar idag på en gymnasieskola i Göteborg.
Det framgår tydligt ur Stefans svar till Elisabeth att han känner sig mycket nöjd med sitt nya yrkesval. Anledningarna till detta är flera. I stor utsträckning handlar det om att han kan få ägna sig åt ämnesområden som han finner intressanta, och han är på samma gång entusiastisk över möjligheten att - som han säger - kunna få "bidra till kunskapsutvecklingen i landet". Han tycker uppenbarligen om att arbeta med ungdomar.
På samma gång berättar han hur han förvånats över i vilken utsträckning man också behöver besitta och utveckla förmågor som lärare som inte "endast" handlar om ämneskunskaper: man måste kunna motivera eleverna, och man behöver vara en tydlig ledare. Detta hade han inte väntat sig. Han var uppenbarligen själv en motiverad elev när han gick på gymnasiet en gång i tiden.
Intressant nog fokuserar jag på två av ovanstående inslag i lärarens vardag och gärning i min artikel i samma tidning: "Three Lessons From Bob Dylan". Själva premissen för artikeln är delvis att Dylan själv yttrat i ett sammanhang att han nog hade satsat på att bli lärare, ifall han inte slagit in på musikervägen. Våra yrken är inte så olika som man kanske kan tro, och min tes är sålunda att det finns en hel del att lära sig som lärare av honom. De tre lärdomarna jag särskilt fokuserar på är "Teaching as performing art", "Fortitude required" och "Remaining a student".
Nedanstående är första sidan av artikeln; de följande fyra sidorna går att läsa i tidningen (vet i nuläget ej om den kommer att läggas upp på Språklärarnas riksförbunds hemsida).
Kommentarer
Skicka en kommentar