Medieträning, eller?

Jaha, då var det dags för nästa Tv-framträdande. Kl. 8.43 i morse var det Nyhetsmorgon som i sin så kallade "Språkakuten" ville ha med mig: "Snart kommer vi att skriva dom" (klicka för att se det 11 minuter långa inslaget).

Jag hade förberett innan vad jag skulle vilja få sagt på de 2-3 minuter som jag lovats. Nu blev det tyvärr inte alls 2-3 minuter i rutan för min del, utan det blev endast drygt en minut. Jag vet inte om jag ska betrakta detta som en form av medieträning som jag kommer att behöva i framtiden? Var på, ännu mer!

Det stora problemet som jag identifierat i den "dom-debatt" som vi haft snart två veckor är just detta, att en del inte verkar ha uppfattat att frågan är en annan i dag än den var för några år sedan. Inget är mer bedrägligt än när man tror sig veta svaret, fastän man i själva verket inte ens riktigt förstått frågan. Min bild är att rätt många fortfarande inte verkar ha förstått att det inte längre enbart handlar om de/dem, utan det handlar om de/dem/det. Den som tydligast visat att han förstått frågan så här långt är Olle Josephson, professor i nordiska språk vid SU.

När jag ombads sammanfatta min debattartikel i morse noterade jag efteråt att jag fått 75 sekunder i rutan. Precis när jag lade ut texten tänkte jag mig att jag ändå inte bara ville mala på som en ångvält. Jag var helt säker på att jag skulle få åtminstone någon följdfråga vilken jag sedan skulle kunna bemöta, och hade detta hänt hade jag varit nöjd. Nu blev det till min stora förvåning inte alls så, och till följd av detta kom det tyvärr inte heller någonting nytt fram i inslaget. Istället ombads Sara Lövstam i slutet av inslaget "dra regeln för de och dem" (det vill säga den gamla, otillräckliga förklaringen). Sara är skärpt och jag är helt säker på att hon förstår precis vad jag skrivit om. Jag är å andra sidan inte lika säker på att programledaren Steffo Törnquist är lika påläst, och då blev också resultatet därefter. Det här viktiga analytiska samtalet som vi hade behövt kom aldrig riktigt till stånd.

Ingen som ger sig in i samhällsdebatten äger rätten att bestämma över ramarna och vilka turer allting kommer att ta. Man får vara lugn i magen och kall i skallen. Men när det gäller sakfrågan om den här viktiga detaljen i vårt skriftspråk hoppas jag att vi inte tror vi är färdiga nu. För det är vi inte - långtifrån.