Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2016

Lästips!

Det är mycket bra som skrivs. Igår läste jag det fantastiska porträttet "Min svensklärare & Raoul Wallenberg" av Anna Gidgård. Ingressen: "Anna Gidgård kunde inte glömma sin gymnasielärare i svenska. Hon som var så inspirerande. Och så mobbad. Efter 30 år tog Anna kontakt - och fick höra en osannolik historia om krig, civilkurage och en aldrig sviktande kärlek till språket."



Parallellt har jag precis läst klart klassikern Lord of the Flies av William Golding. Tänk att man fortfarande efter närmare tio genomläsningar kan fastna för en bok på ett delvis nytt sätt? Utöver att jag än en gång finner anledning att imponeras över det rika språket var det i synnerhet modet hos Ralph och Piggy som denna gång gjorde intryck på mig. Till att börja med framstår Ralph som vilken ordinär grabb som helst, och han ser ingen anledning att inte hämta lite poäng hos de andra grabbarna genom att förråda Piggy och kalla honom vid öknamn. Allt eftersom börjar han emellertid inse vilk…

En dansk viskombo i världsklass

Just idag påmindes jag av en av våra rektorer om en dansk visskatt som jag inte tänkt på på mycket länge. Varande redan helt såld på danska tv-serier - exempelvis "Matador" och "Forbrydelsen" ("Brottet") - lyste hennes ögon när hon berättade att hennes nya förälskelse nu heter "Svantes lyckliga dag". Bakom denna genialiska sång står radarparet, diktaren Benny Andersen och sångaren Poul Dissing.

Född och uppvuxen i Danmark minns jag mestadels hur vi som barn och tonåringar lite grann raljerade med Poul Dissings säregna röst. Det var först långt senare jag insåg vilken konstnär han är. Det samma gäller ordkonstnären Benny Andersen. Det var först då jag för några år sedan fick låna en större diktsamling av honom som jag häpnade över vilket format han besitter. - Snacka om att vara sist på bollen.

Den här sången är det mest kända exemplet på Benny Andersens och Poul Dissings samarbete:




Svantes lykkelige dag
Se hvilken morgenstund
Solen er rød og rund
N…

Dygder och synder i vår tid

I två åk 2:or på gymnasiet har vi ägnat ett antal veckor åt att läsa, samtala och skriva om antiken och medeltiden. Vi har studerat Homeros´ fasta epitet, Aristofanes´ tes angående människans ursprung och kärlekens väsen, Walter Ongs studier av skillnader mellan talspråkliga och skriftspråkliga kulturer, Dantes skildring av de olika graderna i helvetet, Boccaccios Decamerone, den omedelbart tillämpbara lagtexten ifrån Ä.Västgötalagen samt - inte minst - hela Gunnlaug Ormstungas saga (uttalas /Gunlöj/ lärde jag mig av en isländsk elev för några år sedan).

Fast sedan fick det vara färdigläst - och absolut inte någon slutskrivning till dessa epoker. Parallellt med dessa studier har nämligen eleverna haft uppsatsskrivning, och med drygt femtio elever får man liksom behärska sig när det gäller att ta in ytterligare texter som ska bedömas. Istället tänkte jag högt tillsammans med eleverna att det borde gå att ännu tydligare knyta an till tankar och trender i vår egen tid, och att låta dem …

Tillåt mig att hoppas

Jag har en särskild pedagogisk idé som jag aldrig kommer att överge. Inte därför att den är utsökt originell eller därför att den i sig får mig att sållas bland skaran av radikala, nytänkande pedagoger. Utan helt enkelt därför att jag tror på den, och därför att den många gånger bevisat sin inneboende sprängkraft. Även när det inte alltid blivit som jag hoppats har jag med en dåres envishet ändå fortsatt hävda dess unika potential. Jag pratar om att läsa en bok i klassuppsättning - och just nu finner jag skäl att fortsätta hoppas på att detta inte bara är en vacker dröm utan till och med ett genomförbart arbetssätt.

Vilka är då poängerna med att allihop läser samma bok? Ja, de är i själva verket så många att jag inte ens ids räkna upp dem alla (inget särskilt bra argument egentligen men jag känner ju inte ens att jag behöver argumentera för dem här). Ändå är det inte alltid som ens en majoritet av eleverna i en klass varit beredda att göra sin del, det vill säga att läsa ett kapitel …

Pi-dagen

Idag är det internationella Pi-dagen (14 mars = 3:14). Det råder lite olika uppgifter om hur många decimaler pi faktiskt har - eller snarare: det råder enighet om att antalet är oändligt, men vilka är exempelvis den första miljonen eller miljarden decimaler?

Någon gjorde en sång om detta:



Rapport från fronten

Jag jobbar på Trollhättans mest mångkulturella gymnasieskola. Idag när eleverna på engelskan får samtala i grupper om kulturkrockar, med dess hotbilder och nya möjligheter - threats and opportunities - kommer det fram att en av eleverna tidigare gick på en högstadieskola där det inte fanns någon med annat etniskt ursprung än svenska. När han sedan kom till vår skola i höstas var det fullt av elever som hette allt annat än Johansson. Hans leende uttrycker att han såg detta som någonting positivt.

De andra tre eleverna i just den här gruppen ler då glatt. De hade nämligen en liknande erfarenhet, bara att de kom från andra hållet: de klasser som de gått i innan på högstadiet bestod uteslutande av elever med "annan etnisk härkomst" än svensk. När de började på gymnasiet i höstas var det fullt av alla Johanssons och Ljungströms.


Det blir ett milt sagt intressant samtal. Efteråt drar jag mig åter igen till minnes en av de bästa böckerna jag läst om läraryrket, nämligen Redo fö…

Magiska stunder in English!

Plötsligt händer det, inte bara en gång utan flera gånger. Eleverna från Ekonomiprogrammet ska samtala med varandra på engelska i grupper, och jag sitter med och lyssnar. Fyra elevsamtal på engelska:

Grabbarna har bestämt sig för att samtala om hur musiken kan påverka våra hjärnor. Efter 29 minuter konstaterar jag upprymt att jag fått lyssna till ett initierat, intellektuellt samtal om klassisk musik (inte minst Mozarts Requiem), olika  sorters house music, rap music (just nu delar av den brittiska varianten) och popmusik (bland annat Cold Play). Inte hade jag någon aning om att de befann sig på den nivån i sina tankar!Pojkarna pratar om fotbollsfankultur, resonerar och diskuterar engagerat var gränserna går för dess olika uttryck. Välkammade och snälla, på samma gång inbitna fans som känner av och bejakar aggressionerna och hatet gentemot "fienden". Jag lyssnar, fascinerad och - måste jag erkänna - förvånad. Tjejerna kommer inte riktigt upp i varv med sin engelska. Men seda…

Hur man misslyckas med sin uppsats!

Här delger jag ett gäng stensäkra tips hur man som gymnasieelev kan misslyckas med sin uppsats. Filmen är 5 minuter lång. Varning för känsliga själar.

Klicha HÄR(det kan tydligen ta en liten stund innan den startar ... - och på mobilen lär det inte funka alls).