Ju mer jag hör och läser om hur en del engelska skolor i utsatta områden lyckats uppfinna sig själva på nytt så att de idag blivit rena framgångsskolor, ju mer nyfiken blir jag. Vad gör de som är så rätt?
Första gången jag blev varse dessa skolor var när jag tillsammans med många många andra för drygt tre år sedan bänkade mig framför tv:n varje vecka under nästan två månaders tid för att följa den engelska dokumentären "Den övervakade skolan" (eng. "Educating Essex"). Sedan dess är det inte minst Åsa Melander som fått mig att tänka på detta igen och igen. Melander jobbade under 11 års tid med skolutveckling i Hackney, ett av dessa problemområdena i London, och är en engagerad twittrare och skribent, på sin blogg och i olika riksmedier. Idag skriver hon i GP: "Nu läggs grunden för framtidens skola".
En av mina kolleger på den gymnasieskola där jag själv arbetar i Trollhättan har bott i Hackney. Enligt henne är Kronogården, det område där många av våra elever bor, ett harmoniskt och lugnt område jämfört med just Hackney. Ett rätt strongt påstående kan tyckas, fast hon har ingen anledning att överdriva.
Delar av det engelska receptet kan förefalla mycket ovanligt för oss svenskar, och då utgör ändå konceptet med skoluniformer den minsta delen ur den aspekten. Inte bara har de uppenbarligen ett skolsystem som skiljer sig från vårt system, utan de betonar tydliga yttre ramar, i kombination med ett starkt stöd på flera nivåer, åt enskilda elever och deras familjer, på ett sätt som väldigt få svenska skolor praktiserar. I Sverige pratar vi väldigt mycket om behovet av att säkerställa varje elevs behov av studiero, men enligt flera undersökningar är det på just den punkten som svenska skolor har som störst problem. Bullret går upp, och resultaten går ner.
Personligen tror jag att det delvis kan finnas en mental spärr här för en del (då man fått för sig att studiero och tydliga krav på något vis skulle stå i motsättning till kreativitet). Till största delen tror jag emellertid att vårt besvärande svenska problem med bristen på studiero och korrelerande fallande studieresultat helt enkelt handlar om en kombination av brist på tydliga, genomtänkta idéer och ett undfallande ledarskap. Såväl idéer som ledarskap finns uppenbarligen på Hackneys framgångsskolor.
Följ Åsa Melanders blogg (se ovan) och läs följande reportage i Fokus som tecknar en bild av hur det kan se ut på en av dessa engelska skolor: "Läslinjen". Läs och fundera: vad kan vi lära oss av detta i Sverige?
Kommentarer
Skicka en kommentar