Rätt ofta får man jobba baklänges: man börjar vid målet för sedan att ta sig baklänges steg för steg till dess man befinner sig där man är just nu. Sedan är det bara att ta sig framåt igen längs den utstakade vägen. Ett sådant konkret fall för oss just nu är då vi vet att vi som en del av ett Nordplus-projekt ihop med en dansk gymnasieklass i början av april kommer att gå på Stadsteatern i Göteborg . Vi ska då se föreställningen Alice i Underlandet , och tanken är givetvis inte "bara" att det ska vara underhållande, utan att det även ska leda till lärande. Detta är alltså målet. (Innan dess ska eleverna även hinna spela in ett radioprogram där de redovisar, reflekterar över och analyserar kopplingarna mellan personlig identitet och språk. De kommer även att ställa sig frågan hur vi ställer oss till olika språkliga varianter. Detta ämnesområde kallas sociolingvistik - eller språksociologi - och vi har redan talat om det ett par veckors tid). Men alltså, Alice i Underlande