Jag - en falafelfil

Drottningtorget i Trollhättan är numera en härlig plats att vistas på om man gillar falafel. Antalet salustånd bara ökar och ökar, så att det nu finns 4 olika husvagnar i olika färger och former där man kan inmundiga detta smakfulla mellanmål. På grund av konkurrensen blir det också bara billigare och billigare. Ett nytt rekord har precis satts:

Första gången jag smakade falafel var i Tel Aviv våren ´85. Jag bodde på en kibbutz en bit därifrån, men så ofta jag kunde begav jag mig in till staden och lyxade till det litet. Konceptet var något annorlunda jämfört med här i Sverige, och något litet mellanmål var det definitivt inte. Man fick ett rejält pitabröd med några falafelkulor i, och sedan var det bara att själv fylla på med alla spännande, färska grönsaker, inlagda grönsaker och såser som fanns där. Påfyllning ingick. Och fastän en av mina kompisar där - en kanadensare vid namn Randy - inte alls delade min smak för denna deliciösa specialitet utan tvärtom fasthöll att de snarare borde heta feelawful var jag fast - fast för livet som det verkar.

Apropå "inmundiga" träffade jag på en tidigare elev som gick runt och letade efter sin kompis. Jag berättade då att jag precis inmundigat en falafel, varpå han spontant suckade: 

- Jaha, då hade jag alltså fel på det ordet på Högskoleprovet i lördags; trodde det betydde "att hålla tyst".