Fortsätt till huvudinnehåll

"Bron" ska förena elever

I dagens nyhetsartikel i ttela om vårt "Bron"-projekt förekommer det såväl felaktiga sakuppgifter som språkliga brister. När det gäller de förra förvånas jag väl inte direkt att en journalist inte kommer ihåg allt man säger, i synnerhet inte när personen ifråga inte spelar in samtalet utan nöjer sig med att ta lite anteckningar. Det förekommer dock en avgörande felaktig sakuppgift som jag måste bemöta offentligt, därför att det annars kan bidra till en viss förvirring inte minst hos våra elever. När det står i artikeln att det är nästa års förstaårselever som kommer att få åka till Aabenraa hösten 2015 stämmer inte detta. De som (möjligen!) kommer att få åka till Danmark på studieresa nu till hösten är de elever som även deltagit nu och som alltså går i åk 2 till hösten. Nästa års åk 1:or kommer sedan att ha samma upplägg: först öppna upp sitt eget hem, sedan hälsa på våra danska vänner.

Detta var alltså en liten - och avgörande - miss som behövde redas ut. Artikeln har dock även sina förtjänster. Inte minst tycker jag att rubriksättaren ska ha beröm. Kärnfullt och bra:




Sista dagen - det vill säga i förrgår - blev en riktig final som inleddes på morgonen med studiebesök på Olidan, vår lokala vattenkraftsanläggning från 1909 (jag har precis tuggat mig igenom de första fyra banden av Jan Guillous Brobyggarna-serie och gjorde inom mig referenser till den tidens avancerade ingenjörskonst när jag lyssnade till den kunnige guiden, tittade på alla bilder på väggarna och på avstånd imponerades av de väldiga turbinerna.). Efter att därnäst ha tagit del av showen då Vattenkraft släppt på fallen åkte vi iväg i buss till Vänersborg. Där besökte vi den stora UF-mässan och tog del av föredrag samt gick runt och inspirerades av alla prov på entreprenörskap som visades.  Med tanke på att det nästa år är våra nuvarande ettor som kommer att stå här och sälja sin vara eller sin tjänst var detta besök helt klart relevant och sporrande. På samma gång inbillar jag mig att det kan ha väckt en och annan tanke hos våra danska gäster att ha tagit del av detta. Lite senare fick vi veta att flera av våra egna åk 2-elever i skarp konkurrens med nära 130 andra UF-företag hade vunnit olika priser samt finalplats till UF-SM i Stockholm i maj månad.

På kvällen var det sedan gemensam matlagning, filmvisning och musikquiz som var på tapeten. Mitt egna snilledrag i det sammanhanget var att jag valt Trollhätteproduktionen "Ett öga rött" som film. Hälften av våra egna elever hade redan sett den flera gånger och ville inte se den igen. De blev istället tacksamma för erbjudandet om kökstjänst ...

En slutkommentar:
I ett brev för två månader sedan hem till våra elever och deras föräldrar skrev jag bland annat så här om projektet:
"I programmålen för Ekonomiprogrammet står att eleverna under sin utbildning ska få inhämta en mängd olika kunskaper samt utveckla en bred uppsättning förmågor, färdigheter och förhållningssätt. Entreprenörskap, språk, matematik, företagsekonomi, samhällskunskap, retorik, marknadsföring, psykologi, historia – allt strålar samman då vi lyfter blicken något litet. Det är detta vi ämnar göra bland annat i och med detta projekt."
Nu har temaarbetet genomförts, lärande har ägt rum, en gemensam referenspunkt har skapats. Bra så!

Tack till Aabenraa Statsskole för gott samarbete så här långt! Tillsammans ser vi nu framemot beskedet från NordicPlus gällande vår ansökan om ekonomiskt stöd för att även kunna ta nästa steget. Det hade varit kul, eller hur?

Tidigare blogginlägg om temaarbetet går att läsa härhär och här.



Hell´s Kitchen med: 
Elmer och Hanna
Viktor och Ludvig





Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…