Fortsätt till huvudinnehåll

Fenomenet Malala

I ett tidigare blogginlägg berörde jag frågan om vad som gör oss till dem vi är och vad vi själva kan göra för att göra kunskapsresor, uppleva personlig utveckling samt få en plats i tillvaron att agera ut ifrån.

Mot den bakgrunden är det intressant att studera fallet Malala Yousafzai. 17 år gammel blev hon för en månad sedan den yngsta personen någonsin att ta emot Nobels fredspris (eller för den delen vilket Nobelpris som helst). Så här skrev Aftonbladet den 10 december 2014:


Malala Yousafzai har gjort sig känd för sin kamp för flickors rätt till utbildning i de delar av Pakistan där talibaner portat flickor från skolorna. Redan som elvaåring bloggade hon under pseudonym för brittiska BBC om situationen i de talibanstyrda byarna. Bloggen gjorde henne internationellt känd, men förvandlade henne också till en måltavla för talibanerna. 2012 överlevde hon mirakulöst ett mordförsök när en taliban på nära håll sköt henne i ansiktet när hon befann sig på skolbussen.

Det har således sagts och skrivits mycket om hennes kamp för barns och ungas rättigheter i Pakistan och hela världen. Ändå måste jag erkänna att jag inte ägnat särskilt mycket tid åt att lyssna till henne själv - inte förrän nu, vill säga. I en åk 1 på gymnasiet lyssnade vi nämligen igår till hennes tal som hon höll den 10 dec i Oslo. Och - for the record: hon är verkligen en helt enastående talare; jag blev berörd när jag lyssnade. Jag noterar att hon är tonåring och i princip hade kunnat gå i en av mina klasser, men vad jag ännu mera tar fasta på är hennes budskap samt hennes sätt att framföra det på. Hon har uppenbarligen fått betala ett högt pris för sin ståndpunkt, vilket rimligen också bidrar till att hon fått perspektiv på sin egen person och sitt uppdrag. Hon tar i med stororden, men hon förefaller inte självgod, upptagen av sitt eget varumärkesbyggande. Tvärtom uttrycker hon ödmjukhet och humoristisk självdistans.


Vad har gjort Malala till den hon är idag? Talang, social bakgrund eller ansträngning? (Eller som Maria Daniels, rektor och retorikföreläsare uttrycker det i ett twitterinlägg: tur, tajming, talang eller träning?)

Detta är en fråga som knappast låter sig besvaras så här enkelt. Själv uttrycker hon tacksamhet, gentemot sina föräldrar och gentemot sina lärare. Hon har uppenbarligen fått lära sig vad ansträngning betyder, och i talet beskriver hon hur hon och hennes kamrater tidigt var fullt engagerade i att exempelvis tränga in i matematikens mysterier, skrev formler på händerna vilka de sedan memorerade, och så vidare. Motståndet hon sedan stötte på inte minst från talibanerna gick inte att enkelt vifta undan med lite positivt tänkande. Vad gäller stödet från hennes föräldrar brukar hon lyfta fram i synnerhet sin pappa som avvek från den kulturella normen genom att han inte "klippte hennes vingar". Hennes mammas tålamod bidrog till att ge henne en god självkänsla och ett gott självförtroende. På hemmafronten har hon fått lära sig att hantera konflikter med sina bröder (hon nämner själv att hon med all säkerhet är den första nobelpristagaren någonsin som fortfarande bråkar med sina småbröder där hemma).

På vårt lärarrum diskuterar vi om hon möjligen fått hjälp av professionella talskrivare att formulera sina hyllade tal. Personligen tänker jag att det väl inte är otroligt att hon fått en viss professionell hjälp med detta? Fast på samma gång är det helt tydligt att hon verkligen äger sina egna tal. Inga teleprompters á la Obama där inte, och inte heller fastnar hon ideligen med blicken i papperna. Hennes blick är lugn då hon möter sin publik och hon talar som en statsman då hon med enkla gester och tonfall betonar och förstärker själva orden (en av mina kolleger tycker att hon är nästan "läskig", i betydelsen att hon uppträder med en pondus som om hon vore väldigt mycket äldre än vad hon i själva verket är).

Så, åter igen, är det vår genetiska uppsättning, vår sociala bakgrund eller (eventuella brist på) ansträngning som gör oss till dem vi är? När det gäller Malala råder det helt klart inga tvivel om att hon är retoriskt begåvad, fast på samma gång hade talang - eller för den delen, tur (fast hon har väl snarare haft en del otur) - aldrig räckt till att låta henne åstadkomma vad hon de facto åstadkommit. Oavsett graden av rå talang kan hennes exempel tjäna som ett föredöme för alla oss andra.  Precis som "de gamla grekerna" som först "uppfann" retoriken kan vi studera hennes tal och dra lärdom. Av hennes tal kan vi lära oss:
  • vad ethos, logos och pathos är       
  • hur vi jobbar med talets disposition och språkliga dräkt
  • vad det innebär att vara sant närvarande och verkligen uppnå publikkontakt
Har du inte tidigare lyssnat till hennes tal, kanske det är dags nu? Det är 28 minuter långt, men det känns ändå inte särskilt långt när man först klickat på "play". Malala berör.





På mobiltelefonen, klicka här. 

Kommentarer

  1. Mina elever har alla fått lyssna på Malala. Det jag har tänkt när jag har lyssnat på henne är hur orädd och trygg i sig själv hon är. Hon talar bra för att hon gör det med verklig övertygelse. Hon ger också intryck av att inte bekymra sig ett dugg om vilket intryck hon gör. Inspirerande.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig i allt du skriver, Helena.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…