Fenomenet Malala

I ett tidigare blogginlägg berörde jag frågan om vad som gör oss till dem vi är och vad vi själva kan göra för att göra kunskapsresor, uppleva personlig utveckling samt få en plats i tillvaron att agera ut ifrån.

Mot den bakgrunden är det intressant att studera fallet Malala Yousafzai. 17 år gammel blev hon för en månad sedan den yngsta personen någonsin att ta emot Nobels fredspris (eller för den delen vilket Nobelpris som helst). Så här skrev Aftonbladet den 10 december 2014:

Malala Yousafzai har gjort sig känd för sin kamp för flickors rätt till utbildning i de delar av Pakistan där talibaner portat flickor från skolorna. Redan som elvaåring bloggade hon under pseudonym för brittiska BBC om situationen i de talibanstyrda byarna. Bloggen gjorde henne internationellt känd, men förvandlade henne också till en måltavla för talibanerna. 2012 överlevde hon mirakulöst ett mordförsök när en taliban på nära håll sköt henne i ansiktet när hon befann sig på skolbussen.

Det har således sagts och skrivits mycket om hennes kamp för barns och ungas rättigheter i Pakistan och hela världen. Ändå måste jag erkänna att jag inte ägnat särskilt mycket tid åt att lyssna till henne själv - inte förrän nu, vill säga. I en åk 1 på gymnasiet lyssnade vi nämligen igår till hennes tal som hon höll den 10 dec i Oslo. Och - for the record: hon är verkligen en helt enastående talare; jag blev berörd när jag lyssnade. Jag noterar att hon är tonåring och i princip hade kunnat gå i en av mina klasser, men vad jag ännu mera tar fasta på är hennes budskap samt hennes sätt att framföra det på. Hon har uppenbarligen fått betala ett högt pris för sin ståndpunkt, vilket rimligen också bidrar till att hon fått perspektiv på sin egen person och sitt uppdrag. Hon tar i med stororden, men hon förefaller inte självgod, upptagen av sitt eget varumärkesbyggande. Tvärtom uttrycker hon ödmjukhet och humoristisk självdistans.

Vad har gjort Malala till den hon är idag? Talang, social bakgrund eller ansträngning? (Eller som Maria Daniels, rektor och retorikföreläsare uttrycker det i ett twitterinlägg: tur, tajming, talang eller träning?)

Detta är en fråga som knappast låter sig besvaras så här enkelt. Själv uttrycker hon tacksamhet, gentemot sina föräldrar och gentemot sina lärare. Hon har uppenbarligen fått lära sig vad ansträngning betyder, och i talet beskriver hon hur hon och hennes kamrater tidigt var fullt engagerade i att exempelvis tränga in i matematikens mysterier, skrev formler på händerna vilka de sedan memorerade, och så vidare. Motståndet hon sedan stötte på inte minst från talibanerna gick inte att enkelt vifta undan med lite positivt tänkande. Vad gäller stödet från hennes föräldrar brukar hon lyfta fram i synnerhet sin pappa som avvek från den kulturella normen genom att han inte "klippte hennes vingar". Hennes mammas tålamod bidrog till att ge henne en god självkänsla och ett gott självförtroende. På hemmafronten har hon fått lära sig att hantera konflikter med sina bröder (hon nämner själv att hon med all säkerhet är den första nobelpristagaren någonsin som fortfarande bråkar med sina småbröder där hemma).

På vårt lärarrum diskuterar vi om hon möjligen fått hjälp av professionella talskrivare att formulera sina hyllade tal. Personligen tänker jag att det väl inte är otroligt att hon fått en viss professionell hjälp med detta? Fast på samma gång är det helt tydligt att hon verkligen äger sina egna tal. Inga teleprompters á la Obama där inte, och inte heller fastnar hon ideligen med blicken i papperna. Hennes blick är lugn då hon möter sin publik och hon talar som en statsman då hon med enkla gester och tonfall betonar och förstärker själva orden (en av mina kolleger tycker att hon är nästan "läskig", i betydelsen att hon uppträder med en pondus som om hon vore väldigt mycket äldre än vad hon i själva verket är).

Så, åter igen, är det vår genetiska uppsättning, vår sociala bakgrund eller (eventuella brist på) ansträngning som gör oss till dem vi är? När det gäller Malala råder det helt klart inga tvivel om att hon är retoriskt begåvad, fast på samma gång hade talang - eller för den delen, tur (fast hon har väl snarare haft en del otur) - aldrig räckt till att låta henne åstadkomma vad hon de facto åstadkommit. Oavsett graden av rå talang kan hennes exempel tjäna som ett föredöme för alla oss andra.  Precis som "de gamla grekerna" som först "uppfann" retoriken kan vi studera hennes tal och dra lärdom. Av hennes tal kan vi lära oss:

• vad ethos, logos och pathos är       
• hur vi jobbar med talets disposition och språkliga dräkt
• vad det innebär att vara sant närvarande och verkligen uppnå publikkontakt

Har du inte tidigare lyssnat till hennes tal, kanske det är dags nu? Det är 28 minuter långt, men det känns ändå inte särskilt långt när man först klickat på "play". Malala berör.

På mobiltelefonen, klicka här.