Birkebos bästa blogg

Silent Night med Mahalia Jackson från 1961. Mäktigt. På mobiltelefonen, klicka här .

Tycker i alla fall jag. Som sagt .

När jag öppnar min Google startsida idag visas denna bild. Anar jag VIP-vibbar? (eller är jag bara för lättsmickrad?). Älskar de mig - eller borde jag snarare vara orolig att de har sådan koll på mig? Se där, många frågor att begrunda. Får väl se hur det blir nästa år.

Väl inne i Utan personligt ansvar av Lena Andersson börjar jag känna mig lite uttråkad. Samma egenskaper, som gjorde att jag tyckte Egenmäktigt förfarande var en av de bästa romaner jag någonsin läst, kanske börjar ta ut sin rätt nu? undrar jag då jag läser uppföljaren. Det blir liksom väldigt mångordigt. Sedan slår det mig: visst är böckerna om Ester Nilsson egentligen en sekulär variant av de medeltida skolastikernas idoga och likaledes intelligenta försök att med hjälp av logikens rena språk förmå penetrera ämnet ifråga och blottlägga sanningen hos tinget? Liksom kirurgen fattar skalpellen för att undersöka och ställa till rätta griper såväl skolastikerna som Andersson, dessa själens dissekerare från olika tider, pennan för att utifrån sina respektive utgångspunkter söka uppnå ungefär samma mål: ögats, tankens och hjärtats helande. Enda skillnaden dem emellan är väl i så fall "bara" att där skolastikerna utgick ifrån den kristna läran utgår istället Lena Andersson ifr

Det behövde beredas plats åt ett skrivbord åt en ny kollega på arbetsrummet. Ut åkte skåpet som stått där innan - och fram tonade en vägg som inte kändes helt klockren att sitta och titta på hela dagarna. I väntan på en målare som säkert snart kommer att komma passade vi på - bussiga som vi är - att julpynta lite åt honom. White trash Christmas?

När jag växte upp (i Danmark) gick det ett radioprogram på söndagarna där lyssnarna kunde skriva in och önska sig någon låt eller annat att få spelad upp i radion. Många av dessa önskelåtar/andra önskningar kände man igen, därför att de återkom ganska ofta, somliga till och med varje söndag, kändes det som. En sådan klassiker var radiosketchen om läraren Sister Mary Elephant som ideligen får be sina elever att bokstavligen hålla käften. Jag, och uppenbarligen många med mig, tyckte detta var skön komik. Ifall du läser på mobilen, KLICKA HÄR . Alla lärare känner igen situationen, då man ställs inför en klass som erbjuder särskilda svårigheter i form av delvis brist på uppmärksamhet och koncentration. Redan mitt första år som lärare fick jag mitt elddop med en sådan klass. Många gånger funderade jag på, om det verkligen var detta jag skulle hålla på med? Undervisning: 10 %, allt annat: 90%. Bra undervisning som förbereder eleverna för framtida studie- och yrkesliv? Kul jobb? Det

Inspirerad av min svägerska startar vi idag en ny adventstradition i vår familj.  Varje land och varje kultur har ju sina traditioner och sina specialiteter, och i Danmark, där jag kommer ifrån, har man en fäbless för  æbleskiver (äppelskivor). Dessa kan ätas hela året runt, men de flesta skulle nog hålla med om att det finns ett särskilt juligt sken över dem.  Smeten liknar pannkakssmet och våffelsmet men smakar ändå lite annorlunda, bland annat därför att de innehåller kardemumma. En gång i tiden bestod de i grunden av en äppelbit, därav namnet. De görs med hjälp av ett speciellt  "æbleskivejern" och serveras med florsocker och sylt. Receptet är min mammas (vilket hon i sin tur antagligen ärvt av sin mammas mammas forntida moster). What is family for?

Armémuseum  kan man lätt ägna ett par timmar (även om det tål att sägas att några av eleverna snarare verkade ladda batterierna inför kommande aktiviteter  ...). Själv roade jag mig med att jämföra ett par av översättningarna av texterna i anknytning till museiföremålen. En intendent (de kanske har flera?) höll inte med om att följande översättning var direkt felaktig: Jag ville ju ändå sköta det diskret (tog kort, tipsade om felöversättning), och inte heller spelar det egentligen någon roll för mig personligen. Men, varför vill man inte erkänna att någon måste ha haft en dålig dag på jobbet, då denna text godkändes? Själv kan jag absolut ingenting om vapen, men enligt den svenska texten var inte fallet att "The range of the automatic weapon was insufficient", utan tvärtom. De som bestämde i vapenfrågor när det begav sig måste ha resonerat som så att man inte behöver en hammare för att döda flugor: flugsmällare är både billigare och lättare. Engelska, Armémuseum? Sis

Drygt 50 EK-elever och fyra lärare. Ett gäng relevanta och intressanta aktiviteter. Ett utsmyckat Stockholm i december. Succé. Här på förortssafari i Skärholmen . På tapeten:  Hamlet  i modern tappning. Hyllad på kultursidorna. Ett dygn senare vet jag fortfarande inte vad jag själv tycker om denna annorlunda uppsättning, men jag kanske har bestämt mig framåt nästa vecka någon gång då vi hunnit samtala om pjäsen på lektionstid. Kan ändå konstatera att vi vid mängder av tillfällen fick uppleva igenkännandets glädje då de välkända replikerna ljöd i salongen.  På Nobelmuseet påminns man om ett klassiskt, vinnande koncept: hårt arbete i förening med lekfulhet (se bilden till vänster). I en av filmerna som rullar i ena biosalongen möter man emellertid också stressen hos en toppforskare då han berättar om hur han kan hamna i djupa depressioner då inte arbetet går tillräckligt framåt. Han känner sig då på riktigt oduglig och värdelös. På Patent- och Registreringsverket (PRV) blir

Jag tar steget fullt ut just nu. En grundbult i ämnesplanen för engelska på gymnasiet är fokus på kommunikation, och inte otippad eftersträvar därför också varje engelsklärare att eleverna får uppleva det lustfyllda i att använda sin engelska, att våga och att vilja. Här ska det inte klippas några vingar. Fast - nu tänker jag som sagt ta steget fullt ut. Många elever uttrycker sig gärna muntligt och även i skrift. Det blir mycket kommunikation. Däremot förekommer det också onödigt många brister i språkligt avseende - och då blir ju också kommunikationen lidande, inte minst i skrift. Visst får eleverna respons på vad de producerar, men står den språkliga utvecklingen i paritet med hur mycket tid vi lägger ner på att kommentera deras unika texter? Nu tänker jag ju som sagt ta steget fullt ut. Rom kommer inte att byggas på en dag för det, men jag skulle verkligen vilja nöta just det här med den språkliga dräkten en tid framöver. Inga mer egna, unika texter, utan nu gäller hjärntvätt