Fortsätt till huvudinnehåll

Om klokhetens betydelse

Jag fortsätter att läsa boken om Raoul Wallenberg. Det är en detaljrik framställning av en mycket händelserik epok i Europas moderna historia, och Carlberg har inte gjort det enkelt för sig själv då hon försöker peka på möjliga orsakssamband vad gäller stormakternas ageranden under andra världskriget. En stor och central fråga inte bara för Raoul Wallenberg själv är än idag: varför kom aldrig Raoul Wallenberg hem till Sverige igen? Svaret är undflyende och komplext.

En allmänmänsklig insikt som man påminns om som läsare är behovet hos alla ledare av klokhet. Att kunna navigera omdömesgillt och göra en god bedömning av andra människors karaktär är aldrig enkelt men oftast helt avgörande. 

Om Sveriges ambassadör i Moskva vid den tiden heter det i en av de UD-anställdas dagbok att Söderblom ”… är intelligent men inte klok”. Överdriven blåögdhet och vad andra upplevde som ett fegt krypande inför makten renderade honom detta epitet. Intelligent, snabbtänkt, spirituell – men inte klok. En hård dom måhända men kanske sann, och följderna blev därefter. Sverige blev en tiggare vid Sovjetunionens dörr.


Ett annat fall gäller President Roosevelt. Vad jag inte visste om innan är att Josef Stalin valdes till ”Man Of the Year” i USA 1942 (och var hyggligt populär även i Sverige vid den tiden). När sedan Jaltaförhandlingarna stundade 1945 förhöll det sig uppenbarligen på det viset att såväl den amerikanske presidenten som hans brittiske allierade, Winston Churchill, inte förmådde frigöra sig från sina blåögda förhoppningar och göra en uppdaterad realistisk bedömning av vem de hade att göra med då Europas karta skulle ritas om efter krigsslutet. Roosevelt själv var imponerad och kallade öppet den sovjetiske diktatorn för ”Uncle Joe”. Inte bra för Europa och världen – fast guldläge för Stalin.

Raoul Wallenberg själv verkade vara ett studium i klokhet och omdömesgillhet. En statsman i vardande. Eller också var han redan en fullfjättrad statsman, med sin blick för de stora perspektiven och förmågan att i ögonhöjd möta och förhandla med den tidens mäktiga. Har jag inte redan sagt det säger jag det nu: läs boken.

Själv fortsätter jag att läsa …



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…