Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2014

Varje kultur sina specialiteter och sina brister

På plats i Köpenhamn inhandlas en dansk specialitet: rostade havregryn. Jag har aldrig fullt ut kunnat förlika mig med den svenska i mitt tycke lätt "mjöliga" versionen av valsade havreflingor. Så jag bestämmer mig för att slå på stort. Tre rejäla paket:

Å andra sidan är det ingen höjdare att på kvällen lyssna till de danska fotbollskommentatorerna. De är pratiga och kostar på sig både det ena och det andra värdeomdömet om lagen och enskilda spelare. Efter Brasilien-Chile-matchen sitter fem personer i studion och har till synes oändligt med tid att tycka allt möjligt, och jag märker att jag inte saknar det då vi behöver sänka volymen. Min sextonårige brorson och hans kompis bredvid mig i tv-soffan verkar lika insiktsfulla som dessa sportjournalister, och jag inser att svenska kommentatorer samt inkallade experter håller jämförelsevis hög klass. Glenn Strömberg spar inte heller på orden, men hans analyser tillför sådant som jag som tittare inte själv ser eller ens fullt ut f…

Ett semesterprojekt

Idag är första dagen på semestern. Eftersom jag är lärare har jag jobbat in en hel del ledighet, men jag har sedan länge funderat över vilka projekt jag särskilt ska ägna mig åt de närmaste veckorna. Med en förkärlek för det impulsiva och det högst till hälften planerade brukar jag inte ha för stora krav på mig själv inför dylika ledigheter. I år har jag emellertid ett projekt som jag laddat inför sedan bokrean i våras. Redan då planerades det nämligen att vi under ett par veckors tid kommer att byta hus och bil med en fransk familj den här sommaren. Då tänkte jag även att nu är tiden mogen: nu ska jag passa på och köpa en kurs i franska, med hela kittet, bok och ett gäng cd-skivor, och mina nyförvärvade kunskaper ska sedan bevisa sitt värde för mig och vår familj under vår vistelse där - tänker jag.

Jag har alltid tyckt om franska, men jag måste erkänna att det är länge sedan som jag var ens hyfsat bra på det. Strax efter gymnasiet åkte en klasskamrat och jag en sväng till Frankrike…

Det framtida (arbets)livet är snart här

Som pappa och som lärare är det intressant att ta del av Stefan Fölsters och Lars Hultmans debattartikel i dagens DN: "Varannan har ett yrke som inte behövs om tjugo år". Som rubriken antyder söker herrarna Fölster och Hultman göra gällande att arbetslivet grundat den tekniska och teknologiska utvecklingen även fortsättningsvis kommer att förändras i en takt som vi kanske inte än är mentalt förberedda för. En inte orimlig uppskattning ger vid handen att i princip alla arbeten där människan kan ersättas av en robot småningom kommer att försvinna, och noteras bör att detta inte enbart gäller enkla arbetsuppgifter inom industrin - där "någon" måste dra i en spak och trycka på en knapp - utan även inom tjänstemannasektorn: 
"Tjänstemannayrken i vilka många människor är sysselsatta påverkas också. Säljavdelningar ersätts av datoriserade auktionsförfaranden, färre revisorer behövs när bokföring automatiseras, färre banktjänstemän när datoriserade system gör analysern…

Ett otippat kollegialt tips

Larz Blomqvist, lärarkollega och ledamot i LR:s förbundsstyrelse, skrev på Facebook att han lyssnat (eller snarare: Facebook registrerade att han via Spotify lyssnat ..) till en dansk popgrupp vid namn Shu-bi-dua. På 70- och 80-talen, då jag fortfarande bodde i Danmark, stod Shu-bi-dua mycket högt i kurs, och vi såg med stor förväntan fram emot varje nytt album som gavs ut av detta glada gäng. Deras musik var enkel, glad och trallvänlig, trimmad att förstärka de ofta underfundiga, gärna lätt ironiska texterna med inslag av ordvitsar, lätt samhällskritik och dejlig dansk hygge. 
Hur som helst trodde jag inte att deras musik någonsin letat sig utanför (danska) rikets gränser. Därför blev jag också mycket förvånad då jag noterade att en kollega till mig vänt sitt öra till den. Kim Larsen, ja - men Shu-bi-dua? Min undran bemöttes dock genom att han hänvisade till de tretton åren han bott i Skåne, en sejour vilken - som han uttryckte det - gjorde att hans "vyer vidgades".

Så, ba…

Detta är ingen trädgårdsblogg

Vi fick för oss att vi ville bygga en mur av alla stenar som finns i marken på vår naturtomt. Då behöver man: 1) en snubbe med en grävskopa som kan vända upp och ner på det mesta på tomten; 2) hjälp av andra som kan avvara tid och energi och som kan intala sig själva att det egentligen är riktigt skönt att tillbringa en dag i solen tillsammans och ta i lite; 3) något litet tips, eventuellt av samme grävmaskinsmaskinist hur man kan börja lägga de första stenarna.

Sedan är det bara att jobba - givetvis med ett antal pauser insprängda under dagen vigda åt en stunds vila i skuggan samt ymnigt inmundigande av vatten, apelsin, lunch, kaffe, m.m.








Sex timmar senare kan det se ut så här: