Jag har nu haft tid att närmare begrunda svaret som jag fick av Skolverket till mitt blogginlägg för en vecka sedan. Inte minst har jag även
kunnat ta del av en del rapporter som utgivits av Skolverket självt samt Göteborgs
universitet (Institutionen för pedagogik och didaktik) angående utformningen av
de nationella proven.
Låt mig inledningsvis notera att jag i svaret jag fick
av Skolverket tycker jag mig utläsa en vilja till att göra en distinktion
mellan NP på de enklare respektive mer avancerade nivåerna (tänker då på deras omnämnande av begreppet "construct"). Här är jag helt med, och jag får erkänna att jag från början inte alls hade grundskolans
lägre årskurser i åtanke då jag skrev. Jag är gymnasielärare och såg mina egna elever
framför mig då tankarna tog form.
Ytterligare någon distinktion kan behövas göras. Tesen jag
försöker driva är inte att hela NP ska göras digitalt (med även automatisk, maskinell bedömning och betygssättning, utan lärare inblandade). Det finns länder
som delvis anammat sådana prov, men ett sådant tillvägagångssätt blir fortfarande bara tillförlitligt
då provmomenten är av en enklare art. I synnerhet vid prövning av uppsatsskrivning och tal finns det
inga datorer som kan ersätta en mänsklig bedömare.
I en rapport från 2009 skriven av Hans Albinsson vid Institutionen
för pedagogik och didaktik (Enheten för språk och litteratur) vid Göteborgs
universitet kan man ta del av de tankar som ligger till grund för utformningen
av vårt nuvarande NP i engelska, men även hur man tänker då det gäller den eventuella
förnyelsen av detsamma. Jag skulle
vilja lyfta fram två citat som knyter an till den aktuella sakfrågan:
- "För många, kanske framför allt unga människor idag, är datorn det naturliga instrumentet för kommunikation och P&P [papper och penna, min anteckn.] känns väsentligt mer främmande än tangentbord och skärm. […] Att ha tillgång till hjälpmedel i datorn och online är en självklarhet för väldigt många. Om akademikers skrivförmåga skulle testas i ett prov, skulle många säkerligen uppleva att P&P innebar en orättvis nackdel (Chapelle & Douglas, 2006). Det ställs helt enkelt i dagens samhälle nya krav på kommunikativ kompetens och frågan måste ställas vilken metod som på bästa sätt återspeglar olika färdigheter och som stör minst när dessa skall bedömas." (s. 6).
- "Rättstavningshjälp är en annan parameter som bör utredas. Är det kanske så att nästan allt som skrivs nu produceras i en ordbehandlare och att det till kompetenserna idag hör att kunna utnyttja rättstavning och datorbaserade lexikon?" (s. 12)
"Mitt förslag är följande: Skapa en applikation som eleverna kan logga in på med en personlig kod oavsett vilket operativsystem deras dator har. Utforma applikationen så att eleven inte kan hämta material från andra källor medan eleven är inloggad. Låt eleverna logga in, skriva sitt prov och klicka på “skicka in”. Elevernas texter samlas då omedelbart på en och samma plats. Läraren får omedelbart tillgång till texterna. Skolverket får omedelbart tillgång till elevernas texter och lärarens bedömningar när dessa väl är utförda. Eleverna kan i efterhand logga in och se sitt resultat.
Det finns redan företag som arbetar med liknande lösningar. Det finns ingen anledning till varför inte Skolverket kan arbeta enligt samma princip. Detta system kan förslagsvis löpa parallellt med de traditionella pappersproven under en period då samtliga skolor i landet borde sträva efter att så snabbt som möjligt implementera en 1:1 lösning."
Förutsatt en sådan "applikation" även ger tillgång till hjälpmedel lik de jag efterlyst - rättstavningsprogram och ordlista - låter detta i mina öron helt rätt. Möjligen skulle man låta
eleverna välja själva om de vill skriva på dator eller med hjälp av P & P?
Somliga har ännu inte uppnått det måttet av datorvana då datorn utgör ett plus
för dem, och målet är givetvis att de ska få prestera så väl som möjligt. Givetvis ska elever som föredrar papper och penna i så fall få ha tillgång till analoga ordböcker då de skriver.
Sammanfattningsvis kan jag alltså inte känna att svaret från Skolverket har bidragit till att jag ändrat uppfattning i sakfrågan. Olika länder gör och har gjort olika avvägningar då storskaliga prov utformats, och jag vill hävda att tiden är mogen för Sverige att i vissa avseenden tänka om. Detta borde som sagt inte egentligen vara särskilt svårt och kan inte heller vara förbundet med särskilt stora extrakostnader. Istället talar vi om att göra en korrigering i vår kunskapssyn - rent mentalt kanske för somliga jämförbart med att vända en atlantångare, men i praktiken mer i paritet med att vända en båt.
Kommentarer
Skicka en kommentar