Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2014

Lite statistik

Finns hjältar?

Bilden nedan är från 1936 och brukar väcka både förvåning och beundran. Vem är mannen där mitt i folkhavet som ensam vägrar sträcka ut armen i den förväntade och påbjudna hitlerhälsningen? Varifrån hämtade han inspiration att stå upp mot sin omgivning och bortse från hot om repressalier och möjliga förluster i form av arbete, inkomst och socialt umgänge? Hur gick det för honom sedan?


Just dessa frågor var det som fick filmaren Yoav Shamir att i arbetet med sin dokumentär "Hjältekoden" söka upp psykologer, antropologer, genetikforskare samt människor av olika slag som fått priser för särskilt hjältemodiga insatser. Han ville veta om det går att identifiera vissa gemensamma drag hos alla dem vi brukar känna igen som hjältar? Är man född till hjälte, eller är det något man kan lära sig? 

Ja, frågorna kan tyckas lite barnsliga, men helt fel är de väl ändå inte? 
Jag har hur som helst varit sjukskriven de senaste par dagarna och har då bland annat passat på att titta på lite intre…

N.T. Wright: en flyhänt teolog

Jag har börjat lite försiktigt att läsa ett par böcker jag fick i julklapp. Det är den engelska teologen N.T. Wrights tegelstenar i två band om aposteln Paulus ("Paul and the Faithfulness of God"). Vi snackar cirka 1600 sidor, typsnitt litet, och om man som jag är en ganska långsam läsare manar detta till ett visst mått av ödmjukhet.

Det finns en anledning till att jag med all sannolikhet faktiskt ändå kommer att läsa ut dem. Inte bara är innehållet givetvis intressant (och vi kan väl härvidlag också vara överens om att det finns väldigt mycket att läsa som är intressant), men utöver detta har samtliga Wrights texter en distinkt kvalité som tillför läsningen ytterligare en dimension, och det är att de är skrivna av en fullfjättrad stilist. Rent akademiskt räknas Wrights som en av de främste inom sitt fält, men det ovanliga med hans texter är det sättet på vilket han använder hela sitt språkliga och retoriska register för att knyta an och nå fram till den tänkta läsaren. Anek…

Levinas dans

Jag fick hjälp julafton av en av mina döttrar att spela in låten nedan. Den heter Levinas dans och är en produkt av ett antal timmars fritt spelande på pianot. Låten var en julklapp åt mitt barnbarn som heter just Levina och som är ett halvt år gammal. 
Min svärson, Mathias Hjert, lade upp videofilmen på sitt Youtube-konto igår (han lade även upp en version där låten ackompanjerar en massa fina bilder och videoklipp med Levina själv. Dessa är mycket fina, i synnerhet för alla som känner henne). 
Länk till Youtube-klipp.

Snacka om störningsmoment

Låt oss börja med ett axiom: den nya tekniken är här för att stanna. 
Och det är ju för väl. För visst gillar vi våra prylar.

Fast på samma gång förstår vi också att den nya tekniken är här på både gott och ont. Redan på 1960-talet skrev medieoraklet Marshall McLuhan om "the extensions of man" och att "the medium is the message". Hans tes var att de uppfinningar vi gjort och gör inte bara gör livet enklare för oss, utan förhållandet är även det reciproka: uppfinningarna är med att forma oss som människor (och hur vi exempelvis uppfattar tiden). 
Katie Lepi är redaktör för webbsajten Edudemic - connecting education and technology. Hon skriver ett blogginlägg om den svåra balansen såväl unga som äldre får lära sig att hitta då alla digitala verktyg och hjälpmedel, appar och relationer via sociala media ska nyttjas och underhållas - utan att de tillåts ta över, så att man inte får gjort ett ärligt handtag på hela dagen. Hennes lista över alla möjliga störningsmoment …

Reclaim the undervisningstiden (2): en gymnasieelev talar ut!

Följande insändare publicerades i DN idag (tack, Svante Lovén, för tipset). Skribenten heter Erik Brandt, är 17 år gammal, och går på gymnasiet:
"Är vi förvånade?Jag som har gått två år på gymnasiet förstår inte hur vi kan vara så förvånade över Sveriges resultat i Pisa-undersökningen. Ingen verkar vilja erkänna sitt ansvar. Oppositionen skyller på regeringen och regeringen skyller på oppositionen, men jag som elev vet att problemen inte kan lösas med förstatligande av skolan eller någon skolbetygsreform.Problemet är att svenska elever i stor utsträckning är lata, odisciplinerade och bortskämda. Det är coolt att vara den som inte har någon aning vad han/hon ska göra efter en genomgång och att inte fatta något på provet.Jag är trött på att sitta i en klass där de stökiga eleverna verkar ha mer makt än läraren.
Är felet elevernas? ja delvis, men samtidigt ligger en stor del av skulden hos lärarna som blundar för problemen och inte vågar ta auktoriteten, och hos föräldrar som verkar …

It takes a village to reclaim the undervisningstiden

Jag läser rektor Jan Jönssons debattartikel i SvD (”Tiden i skolan måste respekteras bättre”) och lyssnar även till samtalet på Studio Ett med honom (och en förälder som vikarierat en månad som bildlärare på en grundskola). Jan Jönsson resonerar nyanserat och ställer inte alls upp på någon svartmålning av skolan, som att det stod skrivet kris över hela svenska skolan. Han är positiv och lösningsinriktad. På samma gång är han väldigt tydlig med vad han i sin vardag som rektor och tidigare yrkesverksam lärare identifierat av grundläggande problem vad gäller allmänna hållningar och attityder till skolan och lärande: ”… vi kommer aldrig ifrån att inlärning kräver både tid och ansträngning. I de länder som toppar Pisa-undersökningen satsar också eleverna, starkt uppbackade av sina föräldrar, hårt för att nå goda resultat. Självklart kan även våra svenska elever prestera bättre. Det avgörs dock av vilket värde vuxenvärlden, i handling, tillmäter skolgången. Därför krävs en attitydförändrin…

Tonårspoet sätter Danmark i brand

Det här är intressant: just som vi i vår aningslöshet trodde att tonläget i invandringsdebatten i vårt grannland i söder kanske hittat en någorlunda "lagom" nivå - därför att rallarsvingarna som delades ut under en följd av år för något decennium sedan hunnit bearbetats i den allmänna opinionen samt i politiken och även delvis tagit sig uttryck i nya lagar - ja,  då träder en artonårig tidigare ligist fram och sätter fyr på brasan igen med - en diktsamling.

Yahya Hassan heter denna unge och numera firade men även kontroversiella poeten. Om vreden är hans bränsle, är det uppgörelsen med sina föräldrars generation som är hans ärende. Diktsamlingen Yahya Hassan har på kort tid sålts i över 100 000 exemplar och något liknande har aldrig tidigare hänt i Danmark.

källa: Politiken
Yahya Hassans diktsamling är som sagt en uppgörelse med sina föräldrars generation och det liv han tvingades leva i "gettot" i Århus där han växte upp. Nu tvingas han som en annan Salman Rushdie…

Lovisa Fasth om att pröva vingarna

För någon månad sedan öppnade jag dagens tidning och fick till min stora förvåning se ett stort reportage med en tidigare elev till mig, Lovisa Fasth. Det visade sig att Lovisa numera bor i New York där hon haft en massa spännande saker för sig sedan hon tog studenten 2005. 

Jag blev väldigt glad över att läsa denna text - och det korta av det långa är att vi fick kontakt via Facebook. Hon är hemma i Trollhättan på jullov just nu, och idag var hon och hälsade på i två av mina klasser, en engelska 7:a samt ett drygt fyrtiotal estettreor. 
Foto: Elin Karlsson

Texten nedan är skriven av Nathalie Bergsander, en av de elever som vid två tillfällen fick lyssna till och prata med Lovisa:
Den 8 januari 2014. Nytt år, ny termin. Idag var det dags att återigen styra stegen mot skolan efter lite drygt tre veckors välbehövt jullov. Vad som skulle kunna ha blivit världens segaste dag (ni vet kanske själva hur det är när man vänder på dygnet under ledigheter och hur det sedan är omöjligt att vända t…

Hobbit och hobbit

Till skillnad från alla andra - verkar det som - blev jag lätt uttråkad då jag såg Hobbit 2 (gäller även Hobbit 1 samt, misstänker jag, Hobbit 3 ...). Det finns givetvis moment då handlingsutvecklingen känns helt öppen och spänningen är på topp, men: på ett överordnat plan finns det en dramaturgisk och innehållslig förutsägbarhet som blir lite för mycket för mig. Detta kan, erkänner jag, låta väldigt pösigt, men: de cykliskt, ständigt återkommande vädjanden till engagemang i en mytologi som jag inte bryr mig om, förebådanden av (ännu!) ett mörker som "brett ut sig i de norra skogarna" (eller dylikt), skildringar av nya (!) monster (fastän imponerande), dröööööjande ödesmättade blickar huvudpersonerna emellan, ja, hur många timmar förväntas jag älska detta, undrar jag? Jag uthärdade ju Sagan om Ringen också ...

Den datoranimerade scenografin är imponerande - som i datorspel - men jag blir ändå inte överväldigad som det var tanken jag skulle bli utan snarare lite lätt snurrig,…

Mañana!

Intressant det här med hur musik kan trigga igång de allra starkaste känslorna inom en. Kim Larsen och hans "Midt om natten" (1983) är en sådan låt som får mig att rysa! Detta hänger givetvis ihop med att jag är dansk och uppvuxen med hans musik, men jag vet att man inte nödvändigtvis måste vara röd-vit för att uppskatta den här musiken. Inte minst är hela Gasolin-epoken välbekant för många långt utanför det danska rikets gränser.

Rent tekniskt finns det bättre inspelningar av "Midt om natten" än denna, men magin som uppstår i samspelet med publiken är sagolik. Jag tror inte det är någon överdrift att påstå att Kim Larsens position som nationalikon bara har befästs ytterligare sedan den här konserten ägde rum 2004.

Inför 2014 tänker jag på refrängen som på sitt mycket trallvänliga sätt uttrycker både hopp och tillförsikt


Åhh, mãnana, håber vi får i morgen med!
Tack för sangen, Kim Larsen!













Länk