Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2013

Julen inföll tidigt i år

Jag erkänner: två timmar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är inte mycket. Ändå hann det bli lite "happy hour" idag. Inga seminarier och inget annat extra, bara böcker. Dagens skörd syns på bilden här: Det känns alltid lite som julafton med nya böcker. Är man en bibliofil då är man.

Cultures and culture shock

We´re thrusting ourselves into a discussion about culture and culture shock: how do you define a "culture", and what does it mean to be "shocked" by it? I´m standing before a group of twenty-fiveish third-grade students of English at upper-secondary level. Not everyone is able to grasp the issue at hand immediately, and even fewer feel the thrill of talking about this at all. After a while, however, we´re getting into it and we start talking about assumptions, cues, values, attitudes, manners and etiquette.

Yarden och livet

Igår läste jag Kristian Lundbergs hyllade Yarden . Det finns ett utdrag ur hans roman i en av de nya läroböckerna som köpts in till vår skola, och det var på det viset som mitt intresse väcktes. Jag ska inte skriva en recension här ( detta har många andra redan gjort ). Lundbergs bok har en tydlig avsändare - han själv - och stoffet är hans egna liv. Språket är rikt, en sorts lyrisk prosa. Temat i boken är kanske djupast sett: "vad är då en människa?" Mamman var schizofren och flyr in i en låtsasvärld lik Jan i Selma Lagerlöfs  Kejsaren av Portugallien ; pappan var frånvarande i kvadrat. Den unge Kristian vänjer sig tidigt vid utanförskap och permanent otrygghet. Han blir autodidakt och läser svenska klassiker istället för att gå till skolan. Livet är kaos. Ändå förnekar sig inte talangen med ord och Lundberg gör en typisk klassresa. Tyvärr är inte klassresan enkelriktad och på grund av olyckliga omständigheter - någonting med en skatteskuld, gäldenärer och ej infriade

Selektivt läsande

I nyhetsartikeln "Vad ett stökigt skrivbord säger om dig"  i DN hämtar jag stöd för det jag gärna vill höra. Den första delen stämmer nog in på en del, tänker jag, medan textens andra del redovisar forskningsrön som bekräftar vad jag redan visste: Ett andra experiment  visade dock att det kan finnas fördelar med att arbeta i kaos. I experimentet placerades en försöksgrupp i ett stökigt rum och en annan i ett prydligt. Uppdraget var att tänka ut nya användningsområden för pingpongbollar. De som befann sig i det stökiga rummet kläckte betydligt mer kreativa idéer än jämförelsegruppen i rummet där ordning rådde – åtminstone enligt de två oberoende personer som fått i uppdrag att bedöma förslagen.  Bra med forskning. (Någon uttryckte att det verkar vanvördigt med Lärarleget i gardinen, men jag vet inte...?)

Den store Gatsby, Telegraph Road och komposition

Vi snackade Den store Gatsby (sista lektionen innen Den store Skrivningen på d.s.). Hur var det nu igen med karaktärer, berättarstil, stilmedel och komposition? Inte minst vad gäller den slutgiltiga kompositionen står det författaren en mängd alternativ till buds då han eller hon ska bestämma sig. Även Fitzgerald kan i ett tidigt skede ha haft klart för sig såväl fabeln som karaktärerna, men sedan går det ju att komponera berättelsen på en mängd olika sätt: vad ska vara först? In media res, eller? Och kronologin, ska vi ta oss linjärt från A till Ö, eller ska vi kastas runt i berättelsen inte bara i rum utan även i tid? Då slår det mig, att Dire Straits klassiska Telegraph Road ju om något är ett utmärkt exempel på en välkomponerad och genomtänkt "berättelse". Jag frågar klassen hur många som känner till Dire Straits? Två stycken allmänbildade flickor räcker upp handen, den ena replikerar blixtsnabbt då jag ett ögonblick svävar lite på målet gällande namnet på gruppens hel

"With a little help from my friends" - det beror på

Beatles klassiska, trallvänliga låt tjänar som ljudkuliss i en av scenerna i filmen Flight : ”Oh, you get by with a little help from your friends”. Detta är ett medvetet ironiskt låtval, för, tyvärr för Denzel Washingtons karaktär, piloten Whip Whitaker, verkar detta vara en sanning med modifikation. Han har hamnat i ett oväder som är större än något annat oväder han tidigare fått hantera bakom spakarna. Offentlighetens strålkastarljus har på förekommen anledning riktats massivt mot Whitaker och såväl rättsapparaten som media och den allmänna folkopinionen har svårt att bestämma sig för huruvida hans episka hjältedåd i luften nyss bör betraktas som enbart hjältedåd, eller inte. Nu försöker hans vänner hålla honom under armarna och sopa upp efter honom för att inte hjältebilden ska förstöras. Det är inte så många vänner han har, Whip Whitaker, fast dem han har är allt mäktiga. Åtminstone en av dem är av den genuina, lojala sorten, medan en annan som kallats in snarare utmärker sig

Alarmistiskt eller ett ord i rättan tid?

Jag läser senaste numret av Språktidningen (augusti 2013) och tilltalas som vanligt av både formatet, innehållet och det språkliga tilltalet. Det är på drygt åttio sidor (A5-format), med bara få annonser, och spänner väldigt brett. Det finns allt ifrån intressanta reportage och intervjuer ( Göran Greider och Fredrik Lindström) till historiska djupdykningar ( historien om ”X” ) och frågelådor (Språkrådet) samt spaningar över språkliga upptäckter (vad betyder ”keffe”?). Med mera. En viktig artikel är den som följer upp ett av vårens stora samtalsämnen, nämligen det om den nya generationen studenter och deras påstådda bristande förkunskaper då de anländer till universitetet. Nio lärare och docenter vid Uppsala och Linköpings universitet gick i januari månad ut i en gemensam debattartikel och skrev av sig sin oro och frustration. Deras samlade erfarenhet, gjorde de gällande, visar att många studenter numera har svårt att ta till sig stora textsjok, inte förmår uttrycka sig akademiskt

Klackarna i taket, konst och "kransekager"

25 år - i detta fall i betydelsen silverbröllop - firades på behörigt, danskt vis igår. Då var det klackarna i taket, konst och "kransekager". Klackarna i taket därför att: så bjuder traditionen i Danmark. Igår stod den bland annat på italiensk buffé, dosey doe (square dance) och eldshow. Som bröllopsfest fast tjugofem år senare. Konst därför att min dotter målade en tavla åt oss. Den har titeln Genesis , är målad i akrylfärg och är 1 x 1 meter. Klicka för förstoring: " Kransekager " därför att detta är en typisk dansk tradition vid högtidliga och festliga tillfällen:

"Den store Gatsby": en studie i stilistik och retorik

Vi läser Den store Gatsby i Svenska 3. Enligt litteraturvetare och annat proffstyckarfolk är det främst denna roman över "en moraliskt degenererad generation" som kom att bli Scott Fitzgeralds legat till eftervärlden. Han skrev den i 1925 då han inte ens hunnit fylla trettio. Inget han åstadkom därefter har ansetts vara värt något vidare. Somliga har stört sig - och stör sig - på vad som torde beskrivas som ett moralistiskt anslag i berättelsen. Men det är svårt att ta sådana åsikter riktigt allvarligt. Vi vet ju att vi alla är moralister i praktiken; det enda som skiljer oss åt är möjligen synen på vilka värderingar vi anser bör ges företräde. "The roaring twenties" - eller, det glada 20-talet - var en jazzens tidsålder men också en tid för flambojanta utsvävningar och absurd nyrikedom. Fitzgerald brer på rejält då han försöker teckna en bild av hur det kunde se ut då de besuttna höll hov. Det är inte att undra på att boken varit föremål för fem olika filmat

5:2-dieten: man äter i fem år och fastar i två.

Berling lyssnar in dietpredikanterna och försöker bilda sig en egen uppfattning: Själv brukar jag hålla mig till den enkla modellen. Har det blivit lite extrakilo brukar det hänge ihop med att jag rört mig för litet på ett tag. Cyklar jag till jobbet istället för att ta bilen (2 x 15 km) löser det mesta sig..  Idag ska jag idag försöka mig på den ädla konsten att baka s.k. "kransekager" inför den stundande festen. Min mentor är en dansk konditor: