Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen efter dagen efter "PISA-chocken"

Så här dagarna efteråt går debattens vågor högt. Visserligen kom det ett dödsfall emellan nu, men sedan kommer helt säkert det offentliga samtalet angående skolan att fortsätta. Inte minst därför att det ju är val nästa år.

I dagens upplaga av Västerbottens-Kuriren tar Ola Nordebo, politisk chefredaktor, bladet från munnen: "Den som vill lära sig något måste vara beredd att slita arslet av sig". Alla - eller nej, inte riktigt alla, av debatten att döma - inser att problemet så som vi förstår det är komplext och mångfacetterat.

Nordebo ger förtjänstfullt inte heller sken av att vilja förenkla och trivialisera (på samma sätt som han inte heller tar politisk ställning i frågan om "vems felet är"). Men sedan kommer han ändå fram till följande, vilket jag gärna citerar:
Men ingen mirakelpedagogik, inga resurser, inga reformer i världen kan komma ifrån den bittra, men också frigörande, demokratiska, egentligen stimulerande sanningen: Den som vill lära sig något, vad som helst, måste vara beredd att slita arslet av sig.
Oavsett om det gäller ett ämne eller ett yrke eller ett instrument eller ett hantverk eller en konstform eller en idrott eller att ta hand om medmänniskor i en viss situation: Det finns ingen väg till kunskap, färdigheter och kompetens, att kunna något, att behärska något, som leder förbi hård ansträngning, tydliga prioriteringar och många uppoffringar under läroprocessen.
Det är alltid tufft att lära sig saker. Men ansträngningen är värd priset och demokratin, välståndet, jämlikheten och solidariteten kräver att vi förbereder varje generation på hur det är.
Det är av många skäl nödvändigt att skapa ett mer skonsamt och varsamt arbetsliv, som gör det möjligt för människor att arbeta längre, vidareutbilda sig och orka. Men en läroprocess, själva utbildningsfasen – om det så är akademiskt, praktiskt, konstnärligt, idrottsligt – är aldrig bara lustfylld, utan tragglig, slitsam och frustrerande. Allt tal om det enbart lustfyllda lärandet är ett bedrägeri, ett svek mot dem med svårast förutsättningar från början.
Med lusten och lärandet är det så här: Den djupaste glädjen, den mest bestående känslan av frihet, självförtroende, makt och mening, kommer av att faktiskt ha lärt sig något, att ha erövrat en färdighet, efter mödosamt jobb.

Kommentarer