"En kollega tänker till" (4)

Via mitt jobb - inte minst - har jag begåvats med en del intellektuella sparringpartners i vardagen (tänk gärna bort det pretentiösa ur "intellektuella"). Samtalen med dessa bidrar till att jag upplever hur ytterligare nyanser och ytterligare en gnutta stringens fogas till i tanke, språk och vision. En av dessa för mig viktiga personer är Jan Faxér, gymnasielärare sedan ett kvarts sekel i svenska och historia.

Jan, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?

Mitt viktigaste uppdrag som lärare är att möta eleverna på ett sätt som fungerar för dem och för mig. ”Ingen får välja sin lärare, ingen får välja sin elev”, vilket kan låta en smula kärvt, dock är det den icke förhandlingsbara sanning som en allmän skola vilar på.

Jag vill locka, stötta och väcka intresse hos elevgrupper oberoende av valt program.  Jag vill att den kunskap eleverna tillägnar sig ska vara av betydelse för dem.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?

När elever inte når kunskapskraven eller det mål de ställt upp för sig själva. Det finns tusen och en orsaker till det, men det är inte lika enkelt att förklara varför eleven inte nådde ända fram.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?

Under min yrkesverksamma tid har jag kastats mellan hopp och förtvivlan.  Jag tror att man i många yrken kan uppleva sitt arbete på ett likartat sätt.