Fröken Julie - då och nu

Vi läser August Strindbergs Fröken Julie i svenska 3. Hur gör man då, när man läser ett drama från artonhundratalet i ett svenskt klassrum, 125 år efter att det skrevs? Ja, det finns nog många sätt att göra det på. Målet helgar medlen.

Hittills har vi ägnat fyra lektioner åt detta moment. Vi började med att titta på en kort introduktionsfilm till Strindberg - en animerad tvåminutersfilm - och sedan satte vi igång med högläsning. Vi turades om att vara betjänten Jean respektive adelsfröken Julie och kokerskan Kristin. Språket är ofta ålderdomligt, med instuckna ord och fraser på franska, men det finns ett driv i handlingen och replikerna som gör att man inte fastnar i det som är svårt. 

Andra lektionen ägnades åt att lyssna till ett föredrag på UR. Efter drygt en halvtimme var det dags att bryta och försöka smälta vad som sagts. Föredragshållaren höll sig på en hög abstraktionsnivå med mängder av syftningar till namn, företeelser och idéer. Needless to say: det är givetvis här som lärarens uppgift blir grannlaga och oumbärlig: 

• Vad innebär det när föredragshållaren framhåller att Strindberg hämtade inspiration från Zola, Ibsen, Brandes och Nietzsche? 
• Varför kom Strindberg att intressera sig för psykologi och varför avlägsnade han sig allt mer från idén på socialismen som svaret på samhällets orättvisor? 
• Hur såg han på sig själv, och varför vände han länge ryggen åt romanen som konstform för istället att satsa helt på dramat? 
• Vem är Jean och vem är Fröken Julie? Vem är Kristin? Vilka är deras bevekelsegrunder och vem är den verkliga aristokraten?

Lektion tre och fyra var var det dags att ägna ytterligare en bra stund åt att prata om ovanstående samt läsa vidare. Vi gled in på att diskutera monarkins roll även i samtida Sverige (och Danmark: ingen kände till att Sveriges kung och Danmarks drottning är kusiner). Vi pratade om platta och runda karaktärer, vi pratade om arv och miljö, klasskamp (och Strindbergs syn på såväl adeln som "packet") och kvinnoemancipation (inklusive Strindbergs problematiska kvinnosyn). 

Hur blir det nästa lektion, det vill säga efter lovet? Ja, det får vi se. Vad vi vet är att vi ska åka till Göteborg 14 november och se Fröken Julie på Stadsteatern. Kritikerkåren är inte samstämmig i sin kritik av just denna version: någon anser att den är snygg fast saknar nerv, medan någon annan utbrister att Zanjani gör en magisk insats som fröken Julie (samt får medhåll av SvD:s recensent: "Nina Zanjani gör en Julie som är sårigt aktuell"). Vi får väl se vad vi tycker!