Igår läste jag Kristian Lundbergs hyllade Yarden. Det finns ett utdrag ur hans roman i en av de nya läroböckerna som köpts in till vår skola, och det var på det viset som mitt intresse väcktes.
Jag ska inte skriva en recension här (detta har många andra redan gjort). Lundbergs bok har en tydlig avsändare - han själv - och stoffet är hans egna liv. Språket är rikt, en sorts lyrisk prosa.
Temat i boken är kanske djupast sett: "vad är då en människa?" Mamman var schizofren och flyr in i en låtsasvärld lik Jan i Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien; pappan var frånvarande i kvadrat. Den unge Kristian vänjer sig tidigt vid utanförskap och permanent otrygghet. Han blir autodidakt och läser svenska klassiker istället för att gå till skolan. Livet är kaos. Ändå förnekar sig inte talangen med ord och Lundberg gör en typisk klassresa. Tyvärr är inte klassresan enkelriktad och på grund av olyckliga omständigheter - någonting med en skatteskuld, gäldenärer och ej infriade löften - går resan småningom åt motsatta hållet. Där tar det roliga definitivt slut, och arbetet åt ett bemanningsföretag vid yarden - en del av Malmö hamn - kallar. Idag (förutsätter jag som inte känner till så värst mycket om Kristian Lundberg) har han ändå fått sin comeback (förra året gick till exempel Yarden som teaterföreställning i hemstaden Malmö).
Det är mycket "jag" i romanen, men det får det väl vara. Texten utgör ändå en skildring av en samtidens skuggvärld som de flesta av oss inte känner till/vill känna till, då författaren - ofrivilligt - gör en "wallraffare". På samma gång ställer romanen som sagt några av de eviga existentiella frågorna.
Med romanen i färskt minne hade jag idag tre intressanta samtal:
Temat i boken är kanske djupast sett: "vad är då en människa?" Mamman var schizofren och flyr in i en låtsasvärld lik Jan i Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien; pappan var frånvarande i kvadrat. Den unge Kristian vänjer sig tidigt vid utanförskap och permanent otrygghet. Han blir autodidakt och läser svenska klassiker istället för att gå till skolan. Livet är kaos. Ändå förnekar sig inte talangen med ord och Lundberg gör en typisk klassresa. Tyvärr är inte klassresan enkelriktad och på grund av olyckliga omständigheter - någonting med en skatteskuld, gäldenärer och ej infriade löften - går resan småningom åt motsatta hållet. Där tar det roliga definitivt slut, och arbetet åt ett bemanningsföretag vid yarden - en del av Malmö hamn - kallar. Idag (förutsätter jag som inte känner till så värst mycket om Kristian Lundberg) har han ändå fått sin comeback (förra året gick till exempel Yarden som teaterföreställning i hemstaden Malmö).
Det är mycket "jag" i romanen, men det får det väl vara. Texten utgör ändå en skildring av en samtidens skuggvärld som de flesta av oss inte känner till/vill känna till, då författaren - ofrivilligt - gör en "wallraffare". På samma gång ställer romanen som sagt några av de eviga existentiella frågorna.
Med romanen i färskt minne hade jag idag tre intressanta samtal:
- Jag inledde ett temaarbete i en åk 3:a om just arbete, klass och utanförskap. Tillsammans ska vi läsa sex texter på detta tema, och sedan ska var och en skriva en kortare utredning, ett så kallad pm. Till min mycket stora förvåning hade i princip ingen i klassen klart för sig vad begreppet socialklass står för, ej heller utifrån vilka parametrar sociologer brukar tala om d.s.
- Lika förvånad blev jag när jag läste vad en professor skrev då han gjorde gällande att de flesta sociologer numera är överens om att 60 % av svenskarna tillhör arbetarklassen. 60 %?
- En kär kollega till mig delgav egna reflektioner utifrån sin egen arbetarbakgrund. Än idag menar sig denna person med hög träffsäkerhet kunna bestämma vilken klassbakgrund personer i dennes omgivning har. De avgörande indikationerna har tydligen att göra med "framtoning" och "självsäkerhet" (inte yttre attribut). Jag lyssnar intresserat!
Som läsare speglar jag mig i Lundbergs text men som lärare har jag dessutom tillgång till en stor mängd olika möten varje dag varigenom även mitt egna liv belysas och i någon utsträckning tvärskådas. Världen vidgas. Jag berikas.
Kommentarer
Skicka en kommentar