Den store Gatsby, Telegraph Road och komposition

Vi snackade Den store Gatsby (sista lektionen innen Den store Skrivningen på d.s.). Hur var det nu igen med karaktärer, berättarstil, stilmedel och komposition? Inte minst vad gäller den slutgiltiga kompositionen står det författaren en mängd alternativ till buds då han eller hon ska bestämma sig. Även Fitzgerald kan i ett tidigt skede ha haft klart för sig såväl fabeln som karaktärerna, men sedan går det ju att komponera berättelsen på en mängd olika sätt: vad ska vara först? In media res, eller? Och kronologin, ska vi ta oss linjärt från A till Ö, eller ska vi kastas runt i berättelsen inte bara i rum utan även i tid?

Då slår det mig, att Dire Straits klassiska Telegraph Road ju om något är ett utmärkt exempel på en välkomponerad och genomtänkt "berättelse". Jag frågar klassen hur många som känner till Dire Straits? Två stycken allmänbildade flickor räcker upp handen, den ena replikerar blixtsnabbt då jag ett ögonblick svävar lite på målet gällande namnet på gruppens helt enastående sångare och gitarrist: Mark Knopfler!

Jag minns Dire Straits och deras Telegraph Road därför att den än idag gör någonting med mig när jag lyssnar till den. Låten är fjorton minuter lång och som lyssnare tas man med på en resa som är allt annat än förutsägbar. Här förekommer det ett flertal dramatiska vändpunkter då bandet vågar gå ner i varv för att sedan lugnt och fint bygga upp nästa crescendo så att man bara måste kapitulera. Till slut är vi högt uppe ovanför molnen och bara flyger!

Lyssna och njut!