Jag läser
senaste numret av Språktidningen (augusti 2013) och tilltalas som vanligt av både
formatet, innehållet och det språkliga tilltalet. Det är på drygt åttio sidor
(A5-format), med bara få annonser, och spänner väldigt brett. Det finns allt ifrån
intressanta reportage och intervjuer (Göran Greider och Fredrik Lindström) till
historiska djupdykningar (historien om ”X”) och frågelådor (Språkrådet) samt
spaningar över språkliga upptäckter (vad betyder ”keffe”?). Med mera.
En viktig artikel är den som följer upp ett av vårens stora samtalsämnen, nämligen det om den nya generationen studenter och deras påstådda bristande förkunskaper då de anländer till universitetet. Nio lärare och docenter vid Uppsala och Linköpings universitet gick i januari månad ut i en gemensam debattartikel och skrev av sig sin oro och frustration. Deras samlade erfarenhet, gjorde de gällande, visar att många studenter numera har svårt att ta till sig stora textsjok, inte förmår uttrycka sig akademiskt i skrift och dessutom uppvisar en attityd som svårligen låter sig förenas med offensiva akademiska studier.
En viktig artikel är den som följer upp ett av vårens stora samtalsämnen, nämligen det om den nya generationen studenter och deras påstådda bristande förkunskaper då de anländer till universitetet. Nio lärare och docenter vid Uppsala och Linköpings universitet gick i januari månad ut i en gemensam debattartikel och skrev av sig sin oro och frustration. Deras samlade erfarenhet, gjorde de gällande, visar att många studenter numera har svårt att ta till sig stora textsjok, inte förmår uttrycka sig akademiskt i skrift och dessutom uppvisar en attityd som svårligen låter sig förenas med offensiva akademiska studier.
Språktidningen,
i detta fall vetenskapsjournalisten Anders Nilsson, satte sig före att följa
upp debatten och hörde sig för hos ett flertal lärare och studerande vid olika
lärocentra, i såväl Stockholm som Malmö. Hur ser de på den bilden som manades
fram och som under våren väckte debatt i allt fler tidskrifter, radioprogram
och morgonsoffor? Var tonen onödigt alarmistisk, eller var det i själva verket
ett ord i rättan tid?
När Thomas
Fürth, forskningschef vid analysföretaget Kairos Future, tar temperaturen på
dagens unga ”homo zappiens” har han diagnosen klar: De är en bildgeneration som
zappar otvunget mellan olika världar, situationer och livsstilar. ”Baksidan”,
säger han, är att ”… de har bråttom, blir splittrade och tappar djup … [i]
vissa situationer, som när de ska smälta längre texter eller skriva själva, er det
ett stort problem.”
Som man kan
förvänta sig framstår emellertid inte någon enhetlig bild av hur samtliga intervjuade
bedömer läget. I en tid då nästan hälften av en årskull studerar vid högskolan
eller universitetet måste det med nödvändighet bli så. De studerande som får
komma till tals i artikeln verkar till exempel allt annat än lata och okunniga.
De pluggar juridik, matematik och sociologi. En av de intervjuade, Johanna
Kaasinen hade till och med gärna fått fler inlämningsuppgifter att skriva och
mer språklig återkoppling under juristutbildningen: ”För jurister är språket
oerhört viktigt. Vår utbildning innehåller för lite om skriftlig framställning”.
Lärarna, verksamma vid olika institutioner, vill inte gärna dra alla
studerande över en kam. De lägger sig även vind om att inte dra några
förhastade slutsatser när det gäller omvittnade beteendemönster utan formulerar
sig tentativt. Är till exempel många studerandes förmåga att ”snabbt förflytta
sin uppmärksamhet mellan olika saker” en kompetens eller oförmåga att
koncentrera sig? frågar sig Ebba Lisberg Jensen, humanekolog vid Malmö
högskola.
Någonting
som samtliga lärare i artikeln ändå håller med om är att ”… studenternas
förmåga att tillgodogöra sig långa texter har avsevärt försämrats”. Ska man
plöja igenom tjocka böcker behöver man lära sig studieteknik och man
behöver också vara beredd att fokusera på samma sak under lång tid. Sofia Ask,
forskare vid Linnéuniversitetet, noterar därvidlag att det spelar stor roll
vilken gymnasieskola man gått på, när det gäller hur mycket man fått med sig av
kunskaper och färdigheter. Emma Ohlsson, sociologistuderande vid Stockholms
universitet, håller med om detta och beklagar sig över att hennes egen
gymnasieskola inte kändes tillräckligt universitetsförberedande: ”Den hade inte
heller speciellt mycket resurser, och vissa elever sökte till grannkommunen i
stället just för att de ville gå i en bättre skola.”
Sofia Ask
hoppas att nya gymnasieskolan, GY11, kommer att rusta dagens ungdomar för fortsatta
akademiska studier ännu bättre än vad ”gamla” gymnasieskolan gjorde. Svenska 3
som alla numera måste läsa för att bli behörig för högskolestudier har ju en
tydlig betoning på vetenskaplighet och analysförmåga i sitt centrala innehåll.
Min egen
reflektion när jag läst detta låter sig knappast formuleras med få ord. Så det
ska jag försöka låta bli, åtminstone i denna text.
Kommentarer
Skicka en kommentar