Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2013

Getting It Right! nu även på öppna lärplattformen DigiRef

Jag fick mejl igår av Mats Brenner att samtliga videofilmer i serien Getting It Right! nu har lagts upp även på den digitala lärplattformen DigiRef. Detta tyckte jag självklart var roligt att höra. 

Mats Brenner  ingår i redaktionen för DigiRef. Huvudmännen för DigiRef är Högskolan i Gävle (Högskolebiblioteket, Gävle Case Forum), Länsmuseet, Bibliotek Gävleborg och CFL i Söderhamn (Centrum för Flexibelt Lärande). DigiRef är en öppen lärresurs, och har utformats enligt principen om Creative Commons. 


För dig som inte vet vad "Getting It Right!" är kan jag säga att det är en serie bestående av 21 videofilmer där jag  står framme vid en whiteboard och med penna i handen går igenom den grundläggande engelska grammatiken. Jag har tidigare lagt upp filmerna på YouTube, och - åter igen - enligt Creative Commons-principen är det självklart gratis att titta på dem. De enda anspråk jag gör är att upphovsrätten respekteras (men jag kan å andra sidan inte se hur det skulle gå att inte re…

Härskartekniker - the story of our lives

Mitt förra blogginlägg handlade till största delen om SVT:s dokumentärserie "Hitlers tid". Serien är som sagt utmärkt och som fenomen betraktat upphör Hitler liksom aldrig att fascinera. Hur kunde en person lyckas med konststycket att ta över en hel nation, undrar man? Frågan är klassisk. 
På renässansen försökte statsvetaren och politikern Machiavelli att formulera en del tankar och insikter vad gäller frågan om hur man ska vinna och utöva makt på ett framgångsrikt sätt. Hans bok "Fursten" kom med tiden att betraktas som något av en handbok för varje despot i vardande. Machiavelli själv blev med tiden ett adjektiv och ett adverb.

På en mera allmän nivå är temat maktspel givetvis inget som någon enda av oss någonsin kommer undan. Det kan liksom inte vara på något annat sätt. I små och större sammanhang får vi lära oss att interagera med andra människor genom samtal och förhandlingar. Vi utbyter tankar, överväger möjliga alternativ och tillsammans tar vi beslut.  Ä…

Har jag blivit dokufil?

För det första, finns ordet "dokufil"? Nej, det gör det nog inte. Fast det bestämmer vi ju själva, vi som är språkets brukare. Det enda som krävs för att ett nytt ord ska få fäste i allas vårt gemensamma språk är att tillräckligt många börjar tycka att det täcker ett verkligt behov och därför börjar använda det. Varje år tar Språkrådet ställning till alla nya ord som vunnit gehör under året (har tidigare skrivit om det här. Årets slutgiltiga lista finns här). 

Googlar man "dokufil" får man i skrivande stund noll träffar. ”Docuphile”,däremot, genererar 2690 träffar, men inte heller det är ju särskilt många. Syftande till "någon som är mycket förtjust i dokumentär" kan jag ändå uppleva att det skulle behövas (grekiska suffixet "-philia" betyder "kärlek till"). Det kanske kan få finnas med på Språkrådets lista nästa år?


Hur som helst. Jag har den senaste tiden roat mig med att titta på ett flertal dokumentärer som gått på SVT och TV4. Strax…

Kroppsspråket - hur viktigt är det?

Hur stor en roll spelar kroppsspråket när det gäller att nå fram med ett budskap? Många av oss har fått höra att sättet saker och ting sägs på är oändligt mycket viktigare än vad som faktiskt sägs, att kroppsspråket och rösten spelar långt större roll än själva orden. Vissa talar om fördelningen 7-38-55 (talet-rösten-kroppsspråket), medan andra vill tillmäta gesterna, mimiken och utstrålningen än större betydelse än så.




Klart är att redan de gamla grekerna - som man säger - var helt på det klara med att orden i sig inte räcker ända fram. Aristoteles och sedan romaren Cicero med flera skrev handböcker med tydliga anvisningar för en talare hur han (det var alltid en han) skulle röra på händerna och resten av kroppen för att uppnå maximal verkan med sitt tal. Actio kallades framträdandet på latin. En annan grek, Demosthenes, tränade artikulation genom att stoppa småstenar i munnen och sedan ändå försöka tala klart och tydligt. Han kunde även hitta på att ställa sig vid stranden och ropa u…

Kommunicera mera!

Ordet ”kommunikation” kommer från latin och betyder ordagrant ”att göra en sak gemensam” (som i äga tillsammans).
Någon sänder ut en signal, verbalt eller icke-verbalt, i avsikt att kommunicera någonting specifikt. Den bärande kraften är hoppet om att någon därute förstår att avkoda signalen rätt. Det må vara en attityd (”Jag är arg!”), en inbjudan (”Ska vi ta en kopp kaffe?”), en uppmaning (”Köp den här nya, fräcka mobiltelefonen!”) eller ett inlägg i en intellektuell diskussion (”Gud är död!”).
Bland djuren visar inte minst delfinerna prov på en imponerande förmåga att ”göra en sak gemensam”. Ändå utmärker sig människan genom sin näst intill oändliga kommunikativa repertoar. Man kan studera språk, psykologi och kommunikationsteorier hela livet och ändå inte förstå fullt ut vad som händer (i verkligheten åtminstone, i teorin kan man vara hur smart som helst). Hela tiden uppenbarar det sig nya skikt, nya uttryck och nya dynamiska möjligheter. Vad sägs till exempel om den ironiska blink…

Från Gangnam Style till numera klassiska Riverdance

För ett tag sedan skrev jag om Gangnam Style och artisten Psys oerhörda framgångar. Fascinerande att det fortfarande går att bara så där uppfinna ett helt nytt rörelsemönster, en helt ny dans. Man kunde ju tycka att alla danser redan hade uppfunnits, men Icke sa Nicke.
Klassiska irländska dansen är ett annat sådant rörelsemönster - en dans. Riverdance kallades det som första gången såg världens ljus i samband med Eurovision Song Contest i Dublin, Irland, i 1994. Men den irländska dansen som sådan har långa anor. Jag förstår inte exakt vad som var det nya med Riverdance, men det kanske var inslagen av steppdans?
I en engelska 6-kurs ska vi ett tag framöver fokusera på Irland och irländsk kultur. Det kommer med största sannolikhet att bli en hel del Swift, Angela´s Ashes och mycket annat (någon föreslog även att jag skulle införskaffa  en så kallad "tin whistle" och "dra en jig", men det får nog vänta till en annan gång. Inget fel på förslaget, dock). Första lektion…

Okända kändisar har nu blivit kända

Även jag har haft affischen hängande hemma på väggen. Nu har två utav pojkarna (de som inringats) identifierats som varande Julles-Albin och John i Broarna, eller mer korrekt Albin Svensson och John Johansson, bägge från Okome i Halland. Det är tydligen släktingar till dem som kommit dem på spåret. Läs artikeln i Hallands Nyheter.
:

Ur artikeln: Bilden togs den 20 september 1932 på 69:e våningen i den skyskrapa som skulle bli 70 våningar och 259 meter hög. Den heter RCA Building eller numera GE Building, en del av det byggnadskomplex som finansierades av affärsmannen John D Rockefeller Jr och som går under namnet Rockefeller Center.
Bilden är fascinerande och förbryllande, eftersom den ger en svindlande känsla av att vara närmast omöjlig. Hur kan de sitta där? Den blir mer begriplig om man inser att det några meter framför och nedanför byggjobbarna förmodligen ligger ett plankgolv över järnbalkarna. Bilden togs som ett slags reklamfoto för bygget, en arrangerad bild där jobbarna låtsades…