Skolan är till sin natur ett humanistiskt projekt. Ledorden i skolan är därför också: lärande, förkovring och personlig
utveckling. I fokus är självklart eleverna.
I filmen i inlägget Engagerad och engagerande på 2000-talet ställs företeelserna engagemang och underhållning mot varandra. Som synes kännetecknas de av och syftar till helt olika saker:
Engagemang Underhållning
aktiv passiv
lärande nöje
långsiktigt kortsiktigt
meningsfullt och tillämpbart irrelevant
lösa problem flykt
egen kreativitet andras kreativitet
Det finns ingen anledning att underskatta betydelsen av underhållning. Alla tycker vi om att roa oss emellanåt. Och självfallet kan underhållning ha även ett djupare syfte. De största komikerna kan få skrattet att fastna i halsen hos oss. Till exempel var ju Charlie Chaplin en lysande underhållare, men han var inte bara rolig (det fanns en anledning till att Hitler lär ha haft honom på sin dödslista).
Den viktigaste frågan är emellertid var fokus ligger. För några år sedan skrev Neil Postman den numera klassiska "Amusing Ourselves to Death" ("Vi underhåller oss till döds" på svenska). Enligt Postman är det signifikativt att ordet "amuse" - som kommer från grekiskan - ordagrant betyder "utan att tänka". Då boken kom ut var den en uppgörelse med vår samtida kultur där underhållning enligt Postman blivit ett självändamål. Titeln var menad att uttrycka vad detta i slutändan leder till.
Uppställningen ovan kan i min värld få tjäna som ett fäste för tanken: bara den undervisning som leder till engagemang leder också mot målet.
I filmen i inlägget Engagerad och engagerande på 2000-talet ställs företeelserna engagemang och underhållning mot varandra. Som synes kännetecknas de av och syftar till helt olika saker:
Engagemang Underhållning
aktiv passiv
lärande nöje
långsiktigt kortsiktigt
meningsfullt och tillämpbart irrelevant
lösa problem flykt
egen kreativitet andras kreativitet
Det finns ingen anledning att underskatta betydelsen av underhållning. Alla tycker vi om att roa oss emellanåt. Och självfallet kan underhållning ha även ett djupare syfte. De största komikerna kan få skrattet att fastna i halsen hos oss. Till exempel var ju Charlie Chaplin en lysande underhållare, men han var inte bara rolig (det fanns en anledning till att Hitler lär ha haft honom på sin dödslista).
Den viktigaste frågan är emellertid var fokus ligger. För några år sedan skrev Neil Postman den numera klassiska "Amusing Ourselves to Death" ("Vi underhåller oss till döds" på svenska). Enligt Postman är det signifikativt att ordet "amuse" - som kommer från grekiskan - ordagrant betyder "utan att tänka". Då boken kom ut var den en uppgörelse med vår samtida kultur där underhållning enligt Postman blivit ett självändamål. Titeln var menad att uttrycka vad detta i slutändan leder till.
Uppställningen ovan kan i min värld få tjäna som ett fäste för tanken: bara den undervisning som leder till engagemang leder också mot målet.
Härligt att du tar ställning, Henrik! Jag och Håkan (G Bengtsson) sitter här och läser din blobb, och förnöjs! Keep it up!
SvaraRadera/John
Härligt att du tar ställning, Henrik! Jag och Håkan (G Bengtsson) sitter här och läser din blobb, och förnöjs! Keep it up!
SvaraRadera/John
Hej John, kul att höra från dig. En ära att få besök av en gammal kollega - eller snarare: två gamla kollegor! :)
SvaraRadera