A blog has been born!

Idag skriver Lena Andersson på DN tänkvärt om vad som bär upp en diktatur:

"När jag i Svante Nordins nya bok ”Filosoferna – det västerländska tänkandet sedan år 1900” (Atlantis, 2011) läser om tyska filosofers anpasslighet under Tredje riket frågar jag mig om inte diktaturen är en mentalitet lika mycket som en samhällsordning, precis som demokratin är det. Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av diktaturens mentalitet, anpassligheten."            (DN, 2 jan.)

När jag läser detta tänker jag på filmen jag såg i helgen, "Nawals hemlighet", då Nawal säger, att idéer måste man kämpa för, annars dör de. Jag bär även inom mig en strof ur en gammal dansk sång

          "Kæmp for alt, hvad du har kært;
           dø, om så det gælder,
           da er livet ej så svært,
           døden ikke heller."

Denna sång blev en signaturmelodi för den danska motståndsrörelsen under andra världskriget. Varje system, smått som stort, behöver människor som - med Lena Anderssons ord längre ner i artikeln ovan - säger nej till "konformismens mentalitet". Bara då kan hela systemet (för)bli friskt.

Men vem ska orka med detta, när stöveltrampen ekar och Big Brother talar om var skåpet ska stå? Ja, det kan man inte veta. Men man kan träna redan nu, i det lilla. Man kan: 

• stava på ordet integritet
• trotsa sin konflikträdsla
• bestämma sig för att inte älska beröm för mycket