12 april 2014

När det absurda blir komiskt blir ... tragiskt

Idag skrattade jag högt för mig själv (igen!). Reprisen av gårdagens Spanarna löd från radion, och det var dags för Göran Everdahls spaning. På tapeten var kläderna och utseendet som en uniform. Sossarna lär ju ha gjort en "Nya Moderaterna" (klär ner sig i avsikt att nå "det vanliga folket), och den som inte tittar sig noga i spegeln innan hen går på fotbollsmatch kan bli tagen för att tillhöra fienden, och vad detta kan leda till har vi fått erfara den senaste veckan. Klädkod är grupptillhörighet och identitet.

Hur som helst, höjden av komik är då Everdahl berättar att i Nordkorea finns det enligt ej uppgett källa tjugoåtta godkända frisyrer. Manliga invånare har således tio olika frisyrer att välja mellan, och kvinnorna har arton att välja och vraka mellan. Detta är ändå rätt så generöst. Riktigt trångt i gatan blir det nämligen först ifall man väljer att studera vid universitetet, för - och nu kommer det! - då måste man nämligen ha samma frisyr som ... Kim Jong-un.

Här går det bra att skratta ...!

Kan detta stämma? Ja, inte vet jag. Men direkt orimligt förefaller det ju inte, då man reflekterar över hur Makten gärna vill diktera både det ena och det andra. Och Spanarna brukar vara välinformerade.

Och här hade jag egentligen tänkt att stanna. Ett gott lördagsskratt!

Fast sedan fortsatte tankarna snurra. För hur är det i verkligheten hos oss i Väst. Hur fria känner vi oss i förhållande till utseende- och klädimperativen så som de basuneras ut och förmedlas via media, vräkigt som subtilt? Jag pratade med ett gäng gymnasieelever om detta nu i veckan. En tjej i åk 3 hade skrivit en längre uppsats på engelska som tog upp den eviga frågan om skönhetsideal, och nu följde vi upp hennes redovisning genom att samtala vidare i den mindre gruppen.

Efter att ha pratat med dessa ungdomar förstår jag att kraven och pressen som många upplever uppenbarligen ter sig nog så totalitära. Jag kanske trodde att vi hade blivit klokare och lärt oss att hantera hur media manipulerar oss. Vi vet ju hur det photoshoppas hejvilt, och vem vill egentligen se ut som dessa utmärglade, sorgsna modeller på catwalken? För inte att tala om kraven som väldigt många killar upplever då det gäller muskelmassa och rätta svajet på frisyren: är det verkligen viktigt?

Faktum kvarstår, att trots alla förnuftiga invändningar verkar inte stressen ha blivit mindre nu på 10-talet än den varit tidigare. Åtminstone inte om man frågar dem som berörs allra mest. Jag vill ju ändå inbilla mig att man som aktivt subjekt har möjligheten att göra ett kvalificerat val här i Väst. Det går att välja den ena eller den andra livsstilen, ifall man bestämmer sig. Men det är inte lätt, i synnerhet inte ifall man känner att man står lite ensam om det valet. Och plötsligt känns inte Nordkorea så väldigt långt borta ändå, tänker jag. Och det absurda som till att börja med kändes så underbart komiskt ... ja, det var inte så värst roligt ändå, egentligen, utan mest tragiskt.

LÄNK till Everdahls spaning (börjar ca fem minuter in i programmet).

06 april 2014

En svensklärare vid namn Stalin

Jag läser Ingrid Carlbergs bok om Raoul Wallenberg, Det står ett rum här och väntar på dig. Carlberg har bedrivit ett grundligt och gediget researcharbete, och man får en unik bild av Sverige som det var för hundra år sedan. (Läs DN:s recension här).

Emellanåt är jag lättroad. När jag läser om privatskolan som åttaårige Raoul gick i under tre års tid skrattar jag högt för mig själv. Notera namnet på en av svensklärarna och hur denne gick till väga då han skulle skapa ordning och struktur (läs: hierarki) i klassrummet: 



04 april 2014

11 000 miljarder kronor: Now we're talking!

Det kan bli hur spännande som helst de kommande månaderna fram till 14 september. Idag gör Bo Jansson från Lärarnas Riksförbund ett utspel på GP:s debattsida då han målar upp en hotbild som heter duga. Länge har det från fackligt håll men även från andra håll lyfts fram det orimliga i att det ska kosta pengar att utbilda sig till och jobba som lärare (jämfört med om man exempelvis valt att börja jobba strax efter gymnasiet). Det syftas här till en persons livslön.

Från ledande politiker brukar det heta att läraryrket är viktigt och att blablabla ... 

Om det är någonting som tar skruv i debatten är det dock sådant som Jansson och LR bjuder på idag. En klassisk, megahotbild. Med en siffra som slår ut allt annat:
Efter förra Pisa-mätningen försökte OECD, som ansvarar för mätningen, genom beräkningar visa på förhållandet mellan ett lands skolprestationer och ekonomisk tillväxt. Utgångspunkten för beräkningarna var att sätta ett ekonomiskt värde på förbättringar i Pisa-resultaten på sikt. Alla länder jämförs med Finland, det land som toppar skoljämförelsen. Sverige, som bekant presterade dåligt i Pisa-jämförelsen, får ett högt ekonomiskt värde. Alltså en summa på vad det kostar att inte satsa på skolan. För att få fram detta värde har man tittat på utvecklingen i OECD-länderna historiskt, från 1960-talet fram till år 2000, och satte den i ett framtidsperspektiv.
För Sveriges del handlar det om ett värde om 137 miljarder kronor varje år mellan 2010 och 2090, totalt ofattbara 11 000 miljarder kronor. Pengar som Sverige riskerar att gå miste om ifall vi inte lyckas förbättra skolresultaten under en 20-årsperiod så att vi når finsk nivå.
Detta är ett hisnande belopp och även om beräkningsgrunden inte kan vara helt tillförlitlig då det handlar om uppskattningar, så vore hälften av den skattade summan nog för att man från politiskt håll måste agera kraftfullt. Det kommer nämligen att betala sig med råge. Vad OECD visar är att det finns ett mycket stort ekonomiskt värde i att hålla sig med en väl fungerande skola. För att inte tala om värdet för varje enskild individ, som löper mindre risk för arbetslöshet och får på det hela taget ett rikare liv.
Detta skapar skolframgångar
Rådet OECD:s chef för utbildningsfrågor, Andreas Schleicher, gav till riksdagen vid ett besök för en dryg månad sedan var att satsa på lärarlöner, då en sådan satsning övertrumfar allt annat såsom exempelvis mindre klasser. Den uppgift och det ansvar lärarna har måste speglas i lönen om rätt personer ska lockas av läraryrket och duktiga lärare välja att stanna kvar och utvecklas. Det är detta som skapar skolframgång och det är detta som på sikt skapar god tillväxt.
11 000 miljarder kronor, alltså. Jämfört med detta är det till och med billigt att höja lärarlönerna för att därmed följa kungsvägen till en bättre skola som OECD stakat ut. Den retoriska frågan blir därför: varför inte välja den billigaste och bästa lösningen? Varför inte tänka långsiktigt?

Nu väntar vi bara på motargumenten. Ska vi gissa att de kommer att sikta in sig på att orimligförklara själva siffran?

01 april 2014

Instruktionsfilm: Jing och Youtube

Idag hade vi en samling då vi bland annat talade om hur man kan använda gratisprogrammen Jing och Youtube i sitt arbete som lärare.

Med tanke på att tiden var kort planerade vi innan att vi kunde spela in introduktionen. Filmen finns nedan och är cirka nio minuter lång. I filmen finns inbäddat ett antal kommentarer, inte minst för att demonstrera hur man kan göra som lärare då man vill kommentera elevframträdanden.


För att se instruktionsfilmen, klicka HÄR.
Obs. Använd Chrome (möjligen Firefox, vet ej) för att kunna ta del av de inbäddade kommentarerna.

Jing laddar du ner HÄR.

PISA-lackmuspapperet visar rött

Ur Wikipedia:
"Lackmuspapper är en pappersbit med ett vattenlösligt blåviolett färgämne – lackmus – framställd av särskilda lavar. Lackmus färgas rött under sura förhållanden ..."
PISA-lackmuspapperet är rött. Och visst känns det surt. Redan i december redovisades resultaten för hur Sverige klarar sig i förhållande till övriga länder inom OECD. Sedan dess har skoldebatten varit på kokpunkten, och politikerna överträffar varandra i kurer som ska bota patienten.

Idag kom då spiken i kistan (oj, vad det kryllar av metaforer här!). Många hade hoppats - och trott - att svenska femtonåringar åtminstone skulle få glänsa då det gäller problemlösning. Istället visar det sig nu att Sverige även när det gäller förmågor som inte har någon direkt koppling till något skolämne ligger efter våra nordiska grannar och väldigt mycket efter länder som Singapore, Sydkorea och Japan.

Nu kommer väl skoldebatten att koka över något alldeles. Men kommer det att ändra på surhetsgraden, kan man undra?

Pressmeddelandet finns publicerat på Skolverkets hemsida här.

30 mars 2014

På safari med 62:an

Jag klev på bussen här om dagen. Det hade varit en lång dag, och det började bli mörkt. Jag tog fram mitt busskort och precis då jag skulle registrera mig blev jag varse att ett flertal ovanliga faktorer hade behagat samspela på en och samma gång. Kombinationen var sensationell.

Busschauffören, en sextioårig kvinna med uppsatt, vackert grått hår, hade vridit stolen så att hon satt rättvänd mot den som klev på. När jag hejade hälsade hon tillbaka med ett vänligt leende. Ur högtalaren kom lågmäld klassisk musik. Ljuset var dämpat, och vi var bara ett fåtal passagerare där.

24 mars 2014

Bill Gates: "It makes sense"

Så här svarar Bill Gates i  en längre intervju i tidningen Rolling Stone på frågan om han tror på Gud: 
I agree with people like Richard Dawkins that mankind felt the need for creation myths. Before we really began to understand disease and the weather and things like that, we sought false explanations for them. Now science has filled in some of the realm – not all – that religion used to fill. But the mystery and the beauty of the world is overwhelmingly amazing, and there's no scientific explanation of how it came about. To say that it was generated by random numbers, that does seem, you know, sort of an uncharitable view [laughs]. I think it makes sense to believe in God, but exactly what decision in your life you make differently because of it, I don't know.

14 mars 2014

Chili på danska

En kollega till mig tipsade om det här klippet. Hon tyckte att det ju ändå är fredag, typ, snart helg. Och där har hon definitivt en poäng, tänker jag.

För den som är ovan kan danskan tyckas lite svår att förstå. Men detta är riktigt riktigt roligt, tycker åtminstone jag (och uppenbarligen min kollega). Eller som man säger på danska: "det her var rigtig sjovt!"


Klicka här.

13 mars 2014

Podcast om motivation, lärare och ansvar

Idag träffade jag tre åk 3-elever från Estetiska programmet vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan  under lunchrasten för att samtala om motivation och ansvar (se blogginlägget från igår).

Kiba Weichenhain, Lavin Eskandar och Elin Karlsson har siktet inställt på framtiden ("man vill ju komma in på högskolan"). De har därför också tydliga åsikter om hur skolan kan hjälpa dem uppnå sina mål, och som en del i detta framtidsprojekt spelar givetvis lärarna en stor och avgörande roll: somliga lärarattityder hissas medan andra dissas med besked, fastän nyanserat. Även det egna elevansvaret är föremål för reflektioner, och paralleller dras till hur det är inom idrottsvärlden. Slutligen behandlas frågan om deadlines vara eller icke vara.

12 mars 2014

Podcast om motivation och ansvarsfördelning

Imorgon ska jag spela in en podcast ihop med tre elever som går i åk 3 på gymnasiet. I fokus är följande tre frågor som de fått med sig att fundera över inför samtalet:
  • Vad motiverar dig att göra bra ifrån dig i skolan?
  • Hur skulle du beskriva skolans/lärarnas ansvar när det gäller detta (att du blir motiverad och gör bra ifrån dig?
  • Hur skulle du beskriva ditt eget ansvar?
Jag har sett fram emot detta samtal ända sedan vi bestämde det förra veckan. För ett tag sedan hade jag ju en serie här på bloggen som jag kallade för "En kollega tänker till", och omedelbart efter den avslutats föddes idén att göra något likartat med ett gäng elever. Det fick inte bli en allt för krävande uppgift, dock, och då bestämde jag mig för att det ju vore kul att prova på podcast-formatet. 

Med tanke på vilka dessa elever är, är jag säker på att vi ska lyckas få till stånd ett intressant samtal med god puls. Håll till godo!

11 mars 2014

Deadlines och adrenalinkickar

Så där mitt emellan två lektioner då man har fem minuter över hann en kollega till mig idag driva en intressant tes som i allra högsta grad har bäring inte minst på hur vi tänker i skolans värld. Ungefär så här:

Alla känner vi till hur det emellanåt kan finnas arbetsuppgifter som vi vet vi behöver ta oss an men som åtminstone initialt väcker ett visst inre motstånd. Det kan vara sådant som legat och väntat ett tag, och vi anar intuitivt att det fordras en viss ansträngning av oss. En del kan vara rent tråkgöra, som att städa ur garaget, annat kan vara av mer abstrakt art. Gemensamt för dessa utmaningar är att de gör anspråk på vår totala närvaro och att de inte omedelbart erbjuder någon större stimulans tillbaka. De blir därför inte gjorda, utan vi tar istället till flykten - vilket för somliga kan vara ett tv-program, för andra ... you name it.

06 mars 2014

Snacka om språköra!

Jag vet inte vem den här tjejen är, men ... snacka om språköra!


Klicka här.

Det finns även en del 2, där hon bland annat förklarar att, nej, hon talar inte alla dessa språk, och, nej, hon menar inte att raljera med något av dem. (Och hur kan man också göra den tolkningen, tänker jag? Språk är som musik, och det är kul att bara leka med språket - just for the sake of it).

Uppdaterat:
Den här videon har tydligen fått vingar, och här skriver magasinet Vecko-Revyn att tjejen ifråga är finlandssvenska.