15 december 2014

Google uppmärksammar min födelsedag

När jag öppnar min Google startsida idag visas denna bild. Anar jag VIP-vibbar? (eller är jag bara för lättsmickrad?). Älskar de mig - eller borde jag snarare vara orolig att de har sådan koll på mig? Se där, många frågor att begrunda.

Får väl se hur det blir nästa år.



13 december 2014

Lena Andersson en nutida sekulär skolastiker

Väl inne i Utan personligt ansvar av Lena Andersson börjar jag känna mig lite uttråkad. Samma egenskaper, som gjorde att jag tyckte Egenmäktigt förfarande var en av de bästa romaner jag någonsin läst, kanske börjar ta ut sin rätt nu? undrar jag då jag läser uppföljaren. Det blir liksom väldigt mångordigt.

Sedan slår det mig: visst är böckerna om Ester Nilsson egentligen en sekulär variant av de medeltida skolastikernas idoga och likaledes intelligenta försök att med hjälp av logikens rena språk förmå penetrera ämnet ifråga och blottlägga sanningen hos tinget?

Liksom kirurgen fattar skalpellen för att undersöka och ställa till rätta griper såväl skolastikerna som Andersson, dessa själens dissekerare från olika tider, pennan för att utifrån sina respektive utgångspunkter söka uppnå ungefär samma mål: ögats, tankens och hjärtats helande. Enda skillnaden dem emellan är väl i så fall "bara" att där skolastikerna utgick ifrån den kristna läran utgår istället Lena Andersson ifrån en ateistisk världsbild. Thomas av Aquino såg Gud medan Ester Nilsson ser "miljarders miljarders oavbrutna kemiska reaktioner".

I Egenmäktigt förfarande hette föremålet för Ester Nilssons kärlek Hugo Rask. I Utan personligt ansvar heter han Olof Sten. I allt väsentligt är dessa herrar dock väldigt lika. På samma sätt är Ester Nilssons resonemang kring känslor och förnuft, åtrå och ansvar de samma som tidigare.

Utdrag ur Aquinos Summa Theologiae från 1200-talets senare hälft:











12 december 2014

White trash Christmas?

Det behövde beredas plats åt ett skrivbord åt en ny kollega på arbetsrummet. Ut åkte skåpet som stått där innan - och fram tonade en vägg som inte kändes helt klockren att sitta och titta på hela dagarna. I väntan på en målare som säkert snart kommer att komma passade vi på - bussiga som vi är - att julpynta lite åt honom.


White trash Christmas?



10 december 2014

Lugn och koncentration i klassrummet

När jag växte upp (i Danmark) gick det ett radioprogram på söndagarna där lyssnarna kunde skriva in och önska sig någon låt eller annat att få spelad upp i radion. Många av dessa önskelåtar/andra önskningar kände man igen, därför att de återkom ganska ofta, somliga till och med varje söndag, kändes det som. En sådan klassiker var radiosketchen om läraren Sister Mary Elephant som ideligen får be sina elever att bokstavligen hålla käften. Jag, och uppenbarligen många med mig, tyckte detta var skön komik.


Ifall du läser på mobilen, KLICKA HÄR.

Alla lärare känner igen situationen, då man ställs inför en klass som erbjuder särskilda svårigheter i form av delvis brist på uppmärksamhet och koncentration. Redan mitt första år som lärare fick jag mitt elddop med en sådan klass. Många gånger funderade jag på, om det verkligen var detta jag skulle hålla på med? Undervisning: 10 %, allt annat: 90%. Bra undervisning som förbereder eleverna för framtida studie- och yrkesliv? Kul jobb?

Det finns - oändligt många - variationer på detta tema, likaså på fördelningen undervisning/allt det andra. Kvarstår faktum att så här ska det inte vara. Fritidsgårdar och sportklubbar har sitt berättigande. Men i skolan ska vi hålla på med undervisning.

Det mest vanliga i en sådan klass är att ingen i grunden vill någon annan något illa, utan alla vill lära sig så mycket som det bara går. Ändå sjunker tempot, och allt för mycket energi går åt till andra saker. Läraren blir domptör istället för lärare. Måluppfyllelsen blir inte som man hoppats. Alla blir lidande.

Typiskt är det oftast ett fåtal elever som kan ha lite svårt för att hantera själva klassrumssituationen. Ställda inför en enskild uppgift som kräver deras absoluta uppmärksamhet, exempelvis skriftligt prov som betygssätts, kan de uppvisa häpnadsvärd koncentration. Poängen är bara att vi inte kan utforma den vanliga undervisningen enbart på detta sätt. Vår kunskapssyn i den svenska skolan bygger på att kunskaper till stor del blir till i samspelet med andra. Vikten av kommunikativa och interaktiva färdigheter betonas inte minst i de ämnen jag själv undervisar i: svenska och engelska. Skriftliga förhör och prov har sin plats men ej en dominerande sådan. I en skolkultur som den svenska gäller det att man lär sig konsten att sam-tala.

Jag tänker så här: i grunden krävs det tre saker för att man som elev (och som lärare) ska kunna känna in vilka gränser man har att verka inom, då man befinner sig i en grupp:

  1. att man är trygg i sig själv: inte känner sig hotad i lugnet och inte behöver täcka över den inre osäkerheten med höga rop och uppskruvade skratt; 
  2. att man på riktigt är beredd att acceptera allas lika rättigheter till att höras och synas: allas rätt - det vill säga även alla de andras, alla de som inte är jag;
  3. att man är aktiv och inte tar flykten till datorspel och annat som är helt ovidkommande och irrelevant.
Vi har givetvis lite olika förutsättningar. Somliga är mer extroverta till sin personlighet, medan andra är mindre utåtriktade. Oftast har jag dock noterat att det är en fråga om mognad innan oroliga och okoncentrerade elever förmår lugna ner sig på riktigt och fokusera på det som är undervisningen.

Med tanke på att det ändå står rätt mycket på spel för varje enskild elev skulle man önska att det gick att påskynda den här mognadsprocessen: kanske injicera med spruta? Eller kanske i tablettform? Jag är öppen för förslag. Allt för att slippa Sister Mary Elephant-metoden som ändå inte gör någon större nytta.


07 december 2014

Æbleskiver

Inspirerad av min svägerska startar vi idag en ny adventstradition i vår familj. Varje land och varje kultur har ju sina traditioner och sina specialiteter, och i Danmark, där jag kommer ifrån, har man en fäbless för æbleskiver (äppelskivor). Dessa kan ätas hela året runt, men de flesta skulle nog hålla med om att det finns ett särskilt juligt sken över dem. 

Smeten liknar pannkakssmet och våffelsmet men smakar ändå lite annorlunda, bland annat därför att de innehåller kardemumma. En gång i tiden bestod de i grunden av en äppelbit, därav namnet. De görs med hjälp av ett speciellt "æbleskivejern" och serveras med florsocker och sylt.

Receptet är min mammas (vilket hon i sin tur antagligen ärvt av sin mammas mammas forntida moster). What is family for?




Uppdatering:
Helena (se kommentarfältet) uttryckte en önskan att få ta del av receptet. Följande ingredienser ingår och räcker till ca 30 stycken (dock behöver man som sagt ha tillgång till ett "æbleskivejern", men det är ju bara att ta en sväng till Danmark, då hittar man dem där; det går väl inte att köpa dem i Sverige?):

300 g vetemjöl
4 dl mjölk
4 msk smör
25 g jäst
salt
1 msk florsocker
5 tsk vaniljsocker
kardemumma 
2 vispade ägg

Smeten blandas och jäser en timme, innan man kan sätta igång med själva gräddningen. 



05 december 2014

Skolresa till hufvudstaden (2)

Armémuseum kan man lätt ägna ett par timmar (även om det tål att sägas att några av eleverna snarare verkade ladda batterierna inför kommande aktiviteter  ...). Själv roade jag mig med att jämföra ett par av översättningarna av texterna i anknytning till museiföremålen. En intendent (de kanske har flera?) höll inte med om att följande översättning var direkt felaktig:


Jag ville ju ändå sköta det diskret (tog kort, tipsade om felöversättning), och inte heller spelar det egentligen någon roll för mig personligen. Men, varför vill man inte erkänna att någon måste ha haft en dålig dag på jobbet, då denna text godkändes? Själv kan jag absolut ingenting om vapen, men enligt den svenska texten var inte fallet att "The range of the automatic weapon was insufficient", utan tvärtom. De som bestämde i vapenfrågor när det begav sig måste ha resonerat som så att man inte behöver en hammare för att döda flugor: flugsmällare är både billigare och lättare. Engelska, Armémuseum?

Sista programpunkten var Riksdagen. Med tanke på - som det heter - det parlamentariska läget, var det en synnerligen intressant dag att besöka denna maktens högborg. Halva gruppen var med på frågestund då Åsa Romson fick svara på frågor. Tipsad av svensklärarkollega på Facebook fick vi kontakt med Alexander Völker (s) som ställde upp som guide, men som även generöst delade med sig av egna tankar och perspektiv i sin roll som ung, nyutbildad, nyvald riksdagsledamot.

Slutligen, för att travestera Shakespeare, kan man nog ändå undra om inte tiden är något ur led, på flera olika sätt. Vad ska man annars säga då "selfie sticks" aspirerar till att bli årets julklapp? Meeeen, när vi nu ändå håller på, ska väl inte jag vara den som är den. Här ifrån Sergels torg (fast utan selfie stick):


Slutligen slutligen får jag konstatera att jag har all anledning att känna mig glad och stolt över mina kolleger. Anna, Margaret och Christer, det var kul! På liknande sätt känner jag mig glad över de elever vi har. Det finns skäl att känna sig tacksam. Faktiskt. 


Skolresa till hufvudstaden (1)

Drygt 50 EK-elever och fyra lärare. Ett gäng relevanta och intressanta aktiviteter. Ett utsmyckat Stockholm i december. Succé.

Här på förortssafari i Skärholmen. På tapeten: Hamlet i modern tappning. Hyllad på kultursidorna. Ett dygn senare vet jag fortfarande inte vad jag själv tycker om denna annorlunda uppsättning, men jag kanske har bestämt mig framåt nästa vecka någon gång då vi hunnit samtala om pjäsen på lektionstid. Kan ändå konstatera att vi vid mängder av tillfällen fick uppleva igenkännandets glädje då de välkända replikerna ljöd i salongen. 



På Nobelmuseet påminns man om ett klassiskt, vinnande koncept: hårt arbete i förening med lekfulhet (se bilden till vänster). I en av filmerna som rullar i ena biosalongen möter man emellertid också stressen hos en toppforskare då han berättar om hur han kan hamna i djupa depressioner då inte arbetet går tillräckligt framåt. Han känner sig då på riktigt oduglig och värdelös.

På Patent- och Registreringsverket (PRV) blir vi väl mottagna av Lena Björk, en tidigare lärarkollega som numera jobbar där som Generaldirektörssekreterare. Vi får en visning runt i den vackra byggnaden från 1921, och rätt vad det är hamnar vi i intressanta samtal med en av juristerna och en av ingenjörerna om bland annat varumärken. En fråga som ventileras är den om det moraliskt riktiga i att exempelvis uppfinningar som kan rädda liv eller miljön används som hävstång åt det profithungriga storkapitalet?

Det märks att de anställda där känner stolthet över sin historia och sitt uppdrag.




01 december 2014

Progressiv engelskundervisning?

Jag tar steget fullt ut just nu. En grundbult i ämnesplanen för engelska på gymnasiet är fokus på kommunikation, och inte otippad eftersträvar därför också varje engelsklärare att eleverna får uppleva det lustfyllda i att använda sin engelska, att våga och att vilja. Här ska det inte klippas några vingar.

Fast - nu tänker jag som sagt ta steget fullt ut. Många elever uttrycker sig gärna muntligt och även i skrift. Det blir mycket kommunikation. Däremot förekommer det också onödigt många brister i språkligt avseende - och då blir ju också kommunikationen lidande, inte minst i skrift. Visst får eleverna respons på vad de producerar, men står den språkliga utvecklingen i paritet med hur mycket tid vi lägger ner på att kommentera deras unika texter?

27 november 2014

Retorik: stå-upp-komiker och tajming

Någonting som man kanske inte pratar så mycket om när man kommer in på ämnet retorik är tajming. Man pratar om pausering, betoning, frasering, gester - men är det riktigt samma sak som tajming? Tajming är väl i så fall förmågan att synkronisera dessa så att maximal verkan uppnås?

Duktiga stå-upp-komiker är hur som helst mästare på just tajming. En av dessa mästare är Eddie Izzard:


Tittar du på mobiltelefon eller läsplatta, klicka här

Jag riktar ett tack till Kathleen Andersson för tipset.






20 november 2014

"The King´s Speech" - en studie i ledarskap

Som inledning till att fördjupa oss i retorik - konsten att tala väl och övertyga - har vi i en åk 1:a på gymnasiet tittat på filmen The King´s Speech. I min värld är detta en helt enastående film, och det finns viktiga insikter och lärdomar att hämta inte minst då man alltså vill studera retorik. Det här med talekonsten hänger ju så nära ihop med vem man är och hur man uppfattar sig själv som person i ett socialt sammanhang.

Prins Albert, som sedermera blir kung, och som spelas av Colin Firth, står givetvis i fokus i filmen. Fastän född med silversked i munnen är hans belägenhet avsevärt mer komplex och komplicerad än så.  I en tid som på ett särskilt sätt är i behov av en statsledare som med sina ord kan väcka mod och förtröstan hos en hel befolkning, framstår hans grava svårigheter med stamning som djupt problematiskt. Hans egen bror kallar honom i vuxen ålder för "B-b-b-b-bertie".

15 november 2014

Appen Secret bäddar för sexuella trakasserier

Några av eleverna på den gymnasieskola där jag arbetar i Trollhättan öppnade igår mina ögon för en app jag inte tidigare kände till. Vad de berättade för mig var vidrigt, och jag bad en av tjejerna, Sara Alziati, om hon kunde skriva ett gästblogginlägg om detta. Hennes debattartikel följer här: