27 februari 2015

Now we´re talking postsekulär religionsdialog




Kännetecknande för varje person som lyckas adressera sin samtid på ett fräscht sätt är att han eller hon använder bägge sina öron: ena örat riktat utåt: vad förs det för samtal i det offentliga rummet? - och andra örat riktat inåt: vad hör jag djupt inom mig själv när jag för en stund väljer bort sorlet?

Teologen Joel Halldorf tar i Dagen steget fullt ut då han i demokratisk anda skissar på hur var och en i ett pluralistiskt samhälle har med sig sitt egna perspektiv då man sätter sig vid bordet och samtalar. Ingen part kan i ett sådant samtal göra anspråk på någon särskild "neutralitet", utan alla företräder just sitt särskilda perspektiv: 
"Men dialog i en postsekulär kultur kan inte bara handla om dialog mellan [religiösa] samfund. Ett sådant tankesätt hör till det sekulära paradigmet, där religion var något särskilt och sekularitet neutralt. I den meningen hade Christer Sturmark rätt när han kritiserade SVT för att de enbart bjöd in religiösa företrädare till samtalsprogrammet Runda bordet i höstas (SVT opinion, 23/12-2014).

En postsekulär religionsdialog bör därför inkludera sekulära perspektiv, och betrakta även dessa som religioner i denna mening.

 ---
Till den postsekulära religionsdialogen är alla välkomna: muslimer och kristna, marxister och liberaler, kapitalister och kommunister. Även den så kallat sekulära staten får vara med.

Vi gör, som Paulus säger, inte skillnad på människor. Alla är religiösa!" 

Now we´re talking postsekulär religionsdialog.

Källa (bilden).

21 februari 2015

Firar ett uppgraderat immunförsvar

Lördag förmiddag. Då bör man lyssna till en cool låt.

För min egen del håller jag på att kliva ur det zombietillstånd jag befunnit mig i ett antal dagar nu. Förväntar mig härmed även att mitt immunförsvar numera uppgraderats så att det hädanefter kommer att avvisa alla utifrån kommande attacker mot min person. Man känner sig verkligen som software. Mycket soft.

På mobiltelefonen, lyssna här.




18 februari 2015

Yttrandefrihet och respekt?

Det sägs och skrivs mycket intressant om yttrandefriheten i dessa dagar. Det sägs och skrivs även en del dumheter, tycker jag.

Exempel på ett intressant samtal om just yttrandefriheten var det som ägde rum i Agenda här om dagen då bland annat Ann Heberlein och Ole Larsmo gjorde entré i slutet av programmet (samtalet finns här, 47 min in i programmet). Exempel på en del dumheter som skrivits är tyvärr det som en del sedan valde att vräka ur sig i sociala medier efter programmet då Ann Heberlein fick klä skott för allsköns demoniseringar och häcklanden.

17 februari 2015

Åsiktskorridoren

Igår läste jag klart Jan Guillous Dandy. Det är den andra boken i sviten om 1900-talet som Guillou tänker avhandla. I Brobyggarna, den första boken, var mest fokus på två av de tre bröderna, Lauritz och Oscar, medan Sverre utgör navet i uppföljaren.

Efter att bröderna mottagit ett stipendium av Bergens "Den gode Hensigt" för att kunna bege sig till Dresden och utbilda sig till ingenjörer upptäcker Sverre långt senare att hans främsta talang snarare kommer till uttryck framför en staffli och med en målarpensel i handen. Tillsammans med den glada, obekymrade, konstälskande, intellektuella och frivola Bloomsburygruppen är han bland annat även med och tar ansvar för att arrangera en konstutställning i London med ny konst: Gauguin, van Gogh, Picasso, Monet, Manet. Publiken visar sig mycket nyfiken och köpsugen, men sedan tar de professionella konsttyckare vid de stora dagstidningarna fram storsågen. Redan dagen efter visar det sig omöjligt att sälja alla målningarna av dessa degenererade fiender till England och den goda smaken.

12 februari 2015

Uden mad og drikke duer helten ikke

Det finns belägg för en svensk motsvarighet till detta danska uttryck. Det är dock från 1912 och rimmar inte. Duger icke.

Dags för kaffe.




09 februari 2015

Metaövervakning?

Våra elever i Engelska 7 skriver uppsats i aulan. Temat är "Surveillance vs integrity", och utöver att givetvis ha läst utdrag ur George Orwells 1984 har vi har under flera lektioner ägnat tid åt att lyssna till och läsa om Edward Snowden och hans agerande som whistleblower. Vad gjorde han egentligen och varför? Gjorde han rätt eller fel?

Men nu är det skrivning, och då tar en kollega och jag steget fullt ut. Vi har nämligen placerat oss längst bak, allra högst uppe, så att vi kan överblicka varenda elevdator. Eleverna får använda tyda.se men inte Google translate, och nej, de får inte gå in på Facebook och konferera med varandra under tiden.

Jag känner mig som värsta NSA men emellanåt är det faktiskt alldeles nödvändigt med övervakning, precis som vanligt när eleverna har skrivning. "1984 was not supposed to be an instruction manual", men vad sägs om vi åtminstone låter bli att ägna oss åt tankekontroll?


Källa: http://wallpaper-kid.com/surveillance-wallpaper.htm

06 februari 2015

Semikolonet har X-faktor


"Jo, men jag tyckte väl det fanns någonting i luften!", som min kollega uttryckte det då jag nämnde att det ju är semikolonets dag idag. Och så är det; eller så borde det vara, tycker jag. Som Jessica Gedin benämner det i inledningen till dagens utgåva av Spanarna: "semikolonet - denna stjärna till skiljetecken". Ett extra kuriosum i år är att dess skapare, den italienske typografen och boktryckaren Aldo Manuzio, dog för exakt 500 år sedan, närmare bestämt 1515.

Jag minns ju hur man fick anstränga sig lite extra på den gamla skrivmaskintiden ifall man önskade åstadkomma ett semikolon. Idag kostar det inget extra; det ligger i själva verket på samma nivå som då man vill skriva exempelvis parentes eller frågetecken: man får trycka ner en annan tangent samtidigt för att det ska bli av, men det är ju inget besvärligt eller svårt.

Låtom oss alltså förenas och använda semikolonet. Rätt använt skänker det lite stjärnglans över de flesta texter. Det har med andra ord lite X-faktor. 



Extra: Missa inte Jonas Thentes text om just semikolonet i dagens DN.


30 januari 2015

Briljant elevtal om kolibrier

I mitt förra blogginlägg skrev jag om mödan i att konstruera en bra argumenterande tal-uppgift för en åk 3 på gymnasiet. I detta inlägg tänkte jag i all sin enkelhet länka till ett utmärkt tal som hölls av en elev i åk 1 på Ekonomiprogrammet förra veckan och som heter Ludvig Ziegler. Eleverna hade fått i uppdrag att hålla ett informerande tal som skulle vara 3-5 minuter långt. De skulle bemöda sig om att göra ämnet till sitt eget och i all sin enkelhet - och i all sin komplexitet - använda hela sitt retoriska register för att nå fram till en publik bestående av en grupp klasskamrater. De skulle tänka på disposition, språk, publikanpassning. De skulle även använda något presentationstekniskt hjälpmedel.

Alla elevframträdanden spelades in på video, och jag lade sedan ut filmerna - olistade - på Youtube (bara den som får länken kan se filmen). Efteråt fick eleverna i uppdrag att gå in och se sin egen film och utifrån sju konkreta frågor göra en självskattning av sitt eget tal. När de gjort det får de (skriver i presens eftersom detta pågår än) min bedömning samt ett betyg.

Det var många som ansträngde sig att verkligen arbeta med sitt stoff och övervinna sin helt naturliga nervositet. Ludvig var en av dem som toppade, och det är givetvis med hans tillstånd som jag här länkar till hans framträdande.

(Som en liten slutkommentar tål det att sägas, att för oss som var där är det tydligt att filmen ändå inte helt gör framträdandet rättvisa. Ingen amatörfilm kan fullt ut återge ens den störste artistens scennärvaro - vilket i detta fall även gäller de oerhört vackra bilderna på kolibrier).

Klicka här!




29 januari 2015

Att tänka är hårt arbete

Tankar tar tid, som det heter. Att verka inom kreativa näringar och yrken, vilket väl snart var och varannan yrkesverksam person gör i någon utsträckning, innebär att man inte alltid bara kan traska vidare i invanda spår. I min åk 3 på ett Ekonomiprogram bestämde vi (jag, i ärlighetens namn) att det var dags för dem att hålla ett argumenterande tal. Under flera veckors tid hade vi ägnat oss åt retoriska analyser (se blogginlägg här); nu var det dags att själva börja formulera en tes, vaska fram slagkraftiga argument, jobba med disposition och den språkliga utformningen. Vilket tema skulle vi välja? För vår del blev det en trestegsraket innan vi var framme vid att ens nå en samsyn vad gäller utformningen av en tydlig uppgift: på köpet blev det till slut tre olika uppgifter, fast på samma tema. Så här gick processen till:

27 januari 2015

Förintelsen på film: kommersiell känsloporr eller direkt nödvändigt?

Idag är det 70-årsdagen för Auschwitz befrielse.

Emellanåt höjs röster, inte särskilt högt eller särskilt anspråksfullt - men ändå, som ger uttryck för en viss trötthet inför lanseringen av exempelvis "ännu" en film om Förintelsen. Har vi inte redan sett allt som går att se, undrar man? Jag kan förstå detta, inte minst därför att en viss sund skepsis gentemot filmbranschen låter oss förstå att filmer inte blir till i någon särskilt godhetens sfär, eller ens ett etiskt och moraliskt vakuum. Vilken filmskapare drömmer inte om att lyckas att få till ett "episkt drama" i Schindler´s List-klassen? Att såväl konstnärligt som i termer av publikt och kommersiellt hänseende uppleva genomslag för sitt verk? Att motta priser (på "bekostnad av" dem som till ett mycket högt pris utgör själva berättelsen)? Risken för att filmbolag utifrån lättvunnet ethos söker tillfredsställa en marknad som inte alltid säger nej tack till halvbillig känsloporr är inte långt borta.Författaren Lotta Lundberg skriver i SvD, "Tänk om jag inte kan gråta", om ett besök i Auschwitz då en fotograf vid slutet av en rundvisning insisterar att guiden visar upp sin tatuering, så att han kan få fota den. Precis när tåren runnit nerför kinden gör sig beräkningarna påminda.

21 januari 2015

Vår skräck för danskan

Rubriken är medvetet överdriven. Ingen svensk har skräck för danskan - men utan att överdriva känner de flesta svenskar en naturlig osäkerhet och brist på ledighet i förhållande till vårt grannspråk i söder. Nu är grejen bara att vi på vårt Ekonomiprogram precis inlett ett Nordplus-samarbete med en gymnasieskola i Åbenrå i södra Danmark, och om drygt två månader kommer de hit. Då tänker vi att vi behöver jobba en del innan dess med att hyvla ner det här naturliga motståndet inom oss själva som finns gentemot våra blivande kamraters för oss obekväma, gutturala tungomål.

Igår och idag har jag därför jobbat med danskan med mina två åk 1:or. Dels the basics vad gäller ordförråd (skillnader i genus fastän samma ord, ex. en människa/et menneske, eller så kallade false friends, ex. rolig, snor eller skäg(g)) men givetvis även de gåtfulla siffrorna. Vad gäller själva uttalet är det viktigt att notera de mjuka/stumma /d/:n (mjuka som i "våde", stumma som i "forsvinder").