30 januari 2015

Briljant elevtal om kolibrier

I mitt förra blogginlägg skrev jag om mödan i att konstruera en bra argumenterande tal-uppgift för en åk 3 på gymnasiet. I detta inlägg tänkte jag i all sin enkelhet länka till ett utmärkt tal som hölls av en elev i åk 1 på Ekonomiprogrammet förra veckan och som heter Ludvig Ziegler. Eleverna hade fått i uppdrag att hålla ett informerande tal som skulle vara 3-5 minuter långt. De skulle bemöda sig om att göra ämnet till sitt eget och i all sin enkelhet - och i all sin komplexitet - använda hela sitt retoriska register för att nå fram till en publik bestående av en grupp klasskamrater. De skulle tänka på disposition, språk, publikanpassning. De skulle även använda något presentationstekniskt hjälpmedel.

Alla elevframträdanden spelades in på video, och jag lade sedan ut filmerna - olistade - på Youtube (bara den som får länken kan se filmen). Efteråt fick eleverna i uppdrag att gå in och se sin egen film och utifrån sju konkreta frågor göra en självskattning av sitt eget tal. När de gjort det får de (skriver i presens eftersom detta pågår än) min bedömning samt ett betyg.

Det var många som ansträngde sig att verkligen arbeta med sitt stoff och övervinna sin helt naturliga nervositet. Ludvig var en av dem som toppade, och det är givetvis med hans tillstånd som jag här länkar till hans framträdande. För oss som var där är det tydligt att filmen inte gör honom helt rättvisa. Ingen amatörfilm kan riktigt återge ens den störste artistens scennärvaro - vilket i detta fall även gäller de annars oerhört vackra bilderna på kolibrier.

Klicka här!




29 januari 2015

Att tänka är hårt arbete

Tankar tar tid, som det heter. Att verka inom kreativa näringar och yrken, vilket väl snart var och varannan yrkesverksam person gör i någon utsträckning, innebär att man inte alltid bara kan traska vidare i invanda spår. I min åk 3 på ett Ekonomiprogram bestämde vi (jag, i ärlighetens namn) att det var dags för dem att hålla ett argumenterande tal. Under flera veckors tid hade vi ägnat oss åt retoriska analyser (se blogginlägg här); nu var det dags att själva börja formulera en tes, vaska fram slagkraftiga argument, jobba med disposition och den språkliga utformningen. Vilket tema skulle vi välja? För vår del blev det en trestegsraket innan vi var framme vid att ens nå en samsyn vad gäller utformningen av en tydlig uppgift: på köpet blev det till slut tre olika uppgifter, fast på samma tema. Så här gick processen till:

27 januari 2015

Förintelsen på film: kommersiell känsloporr eller direkt nödvändigt?

Idag är det 70-årsdagen för Auschwitz befrielse.

Emellanåt höjs röster, inte särskilt högt eller särskilt anspråksfullt - men ändå, som ger uttryck för en viss trötthet inför lanseringen av exempelvis "ännu" en film om Förintelsen. Har vi inte redan sett allt som går att se, undrar man? Jag kan förstå detta, inte minst därför att en viss sund skepsis gentemot filmbranschen låter oss förstå att filmer inte blir till i någon särskilt godhetens sfär, eller ens ett etiskt och moraliskt vakuum. Vilken filmskapare drömmer inte om att lyckas att få till ett "episkt drama" i Schindler´s List-klassen? Att såväl konstnärligt som i termer av publikt och kommersiellt hänseende uppleva genomslag för sitt verk? Att motta priser (på "bekostnad av" dem som till ett mycket högt pris utgör själva berättelsen)? Risken för att filmbolag utifrån lättvunnet ethos söker tillfredsställa en marknad som inte alltid säger nej tack till halvbillig känsloporr är inte långt borta.Författaren Lotta Lundberg skriver i SvD, "Tänk om jag inte kan gråta", om ett besök i Auschwitz då en fotograf vid slutet av en rundvisning insisterar att guiden visar upp sin tatuering, så att han kan få fota den. Precis när tåren runnit nerför kinden gör sig beräkningarna påminda.

21 januari 2015

Vår skräck för danskan

Rubriken är medvetet överdriven. Ingen svensk har skräck för danskan - men utan att överdriva känner de flesta svenskar en naturlig osäkerhet och brist på ledighet i förhållande till vårt grannspråk i söder. Nu är grejen bara att vi på vårt Ekonomiprogram precis inlett ett Nordplus-samarbete med en gymnasieskola i Åbenrå i södra Danmark, och om drygt två månader kommer de hit. Då tänker vi att vi behöver jobba en del innan dess med att hyvla ner det här naturliga motståndet inom oss själva som finns gentemot våra blivande kamraters för oss obekväma, gutturala tungomål.

Igår och idag har jag därför jobbat med danskan med mina två åk 1:or. Dels the basics vad gäller ordförråd (skillnader i genus fastän samma ord, ex. en människa/et menneske, eller så kallade false friends, ex. rolig, snor eller skäg(g)) men givetvis även de gåtfulla siffrorna. Vad gäller själva uttalet är det viktigt att notera de mjuka/stumma /d/:n (mjuka som i "våde", stumma som i "forsvinder").

En viktig ingång till varje språk är ju annars musiken och låttexter. En av våra skolsköterskor uttryckte nyss i ett informellt samtal att hon tycker väldigt mycket om Anne Linnets "Tusind stykker" (vilken ju Björn Afzelius sedan gjorde en älskad och utmärkt version av: "Tusen bitar". Även Laleh gjorde nyss en egen version; se nedan). Jag inspirerades av min kollegas hyllning till denna melodiska men även innehållsligt och språkligt fina låten och använde därför Anne Linnets text, då vi nu lyssnade till, pratade om och själva övade på att läsa högt danskan. Vi avslutade lektionen genom att gå till aulan och samlas kring flygeln för gemensam sång. En eloge till mina elever att de var så positiva som de var!

Anne Linnet skrev sin hit i slutet av 80-talet, och Afzelius gjorde sin pendang året därpå. Här följer Linnets text till de första tre verserna samt refrängen:
Man sir' at over skyerne er himlen altid blå. Det kan være svært at forstå når man ikk' kan se den. Og man sir' at efter stormens pisken, kommer solen frem, men det hjælper sjældent dem der er blevet våde.
For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt ser man alt med ganske andre øjne. Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se og skelne mellem sandheder og løgne.
Man siger jo at det der sker er altid godt for noget, troen har vi fået for at bruge den. Man si'r så meget, men ved så lidt når angsten den har fat, sjælen mærker illusionen briste---
Alting kan gå i tu, et hjerte kan gå i tusind stykker, kaldte du mig for ven engang så er jeg her nok endnu.

Lyssna på mobiltelefonen här.




För den som är intresserad finns Lalehs version av "Tusen bitar" här.




11 januari 2015

Fenomenet Malala, del 2

I Svensklärarföreningens facebookgrupp tipsade Kristina Bergdahl och Ulla Riseng Samuelsson mig om boken Jag är Malala: flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna. Ett smakprov ur boken:

När jag föddes hyste folket i byn medlidande med min mamma, och ingen gratulerade min pappa. Jag kom i gryningen just som den sista blinkande stjärnan slocknade. Vi pashtuner anser detta vara ett gynnsamt tecken. (...) Jag var en flicka i ett land där man avfyrar gevären för att fira en son, medan döttrar göms undan ett förhänge. Deras uppgift i livet är helt enkelt att stå vid spisen samt föda barn.

10 januari 2015

Fenomenet Malala

I ett tidigare blogginlägg berörde jag frågan om vad som gör oss till dem vi är och vad vi själva kan göra för att göra kunskapsresor, uppleva personlig utveckling samt få en plats i tillvaron att agera ut ifrån.

Mot den bakgrunden är det intressant att studera fallet Malala Yousafzai. 17 år gammel blev hon för en månad sedan den yngsta personen någonsin att ta emot Nobels fredspris (eller för den delen vilket Nobelpris som helst). Så här skrev Aftonbladet den 10 december 2014:

09 januari 2015

Ansträngning och talang

Jag ser ofta min roll som lärare att hjälpa elever att inte hamna i något deterministiskt, fatalistiskt tänkande vad gäller deras egna möjligheter att göra kunskapsresor och utvecklas. Jämfört med barn och ungdomar från de flesta andra länderna är svenska elever, enligt OECD, lite väl böjda åt att tillmäta turen en avgörande betydelse (jag hade otur på provet, typ). Här behöver vi åter igen erövra ett sätt att tänka där man inser kopplingen mellan ansträngning och resultat (hade jag ansträngt mig tillräckligt inför det provet där det inte gick så bra för mig?).

Så, ansträngning spelar roll. Svett är underskattat.

05 januari 2015

Läxor i "The Walking Dead"

En analogi:

Jag har nu till min egen förvåning följt ett antal säsonger av tv-serien "The Walking Dead". När det är som värst, och döden härjar, får en person ur det yngre gardet höra av en av de äldre i lägret att "vi har alla våra uppgifter att utföra. Just nu är det din uppgift att läsa Tom Sawyer". Varpå personen ifråga får knalla iväg och lämna vårdandet av de sårade och dödandet av fienderna åt dem som har detta på sin lott för tillfället. 
Läxa som meningsfull, sinnesvidgande ansvarsuppgift, ordinerad med avseende till omständigheter, mål och personlig status. 
Blir det bra så?



02 januari 2015

Läxdebatten, det egna rastret och Hattie

Den nyazeeländske skolforskaren John Hattie har som bekant tagit frågan om vad som leder till maximalt lärande till en ny nivå och har i sina metastudier intresserat sig för och sökt identifiera de faktorer som gynnar respektive missgynnar lärande. Resultaten har under en följd av år publicerats i ett gäng böcker och i sin roll som näst intill-guru har hans skrifter och tankar varit föremål för djupgående samtal och diskussioner på såväl pedagogiska institutioner och skolledarkonferenser som i parlament och kommunfullmäktigen: vilka undervisningsmetoder ger mest utdelning? Vad innebär det att vara en skicklig lärare? Hur definiera elevrollen? Och i förlängningen (det är här som parlament och kommunfullmäktigen varit engagerade): vilka konsekvenser får Hatties rön för hur vi ska fördela budgetpengarna? Hur stor är den optimala skolklassen?

En diskussion som dyker upp lite nu och då är den om läxors värde. Under pågående jullovet har frågan debatterats i såväl riksradio som sociala medier och SvD och polariseringen tycks näst intill etablerad. Helena von Schantz skriver som vanligt initierat och argumenterar nyanserat för att läxor är absolut nödvändiga för att befästa kunskaperna. Moteld riktas från dem som vill göra gällande att läxor snarare leder till destruktiv stress och att barnen bör få lämna skolan vid skoldagens slut för att istället ägna sig åt sina fritidsaktiviteter.

15 december 2014

Google uppmärksammar min födelsedag

När jag öppnar min Google startsida idag visas denna bild. Anar jag VIP-vibbar? (eller är jag bara för lättsmickrad?). Älskar de mig - eller borde jag snarare vara orolig att de har sådan koll på mig? Se där, många frågor att begrunda.

Får väl se hur det blir nästa år.