22 oktober 2014

E de fest, elr?

Visst är det det! När Bruce Springsteen med sitt sextonmannaband tar sig an den klassiska negro spiritualen Mary, don´t you weep ska man nog vara en sten för att förbli oberörd.



På mobiltelefonen, klicka HÄR.

(PS. Det går bra att lyssna till den två gånger).





20 oktober 2014

Se framåt

Trots:

1) Amors utfall mot "kloka ord" i Jag ringer mina bröder
2) Hazels ironi gällande detsamma i Förr eller senare exploderar jag
3) Kungens "vända blad"-replik

väljer jag ändå att publicera denna enkla bild:


Källa: anonym på Twitter.

17 oktober 2014

Historisk uppgörelse om de personliga pronomen

Sent igår kväll nåddes sent omsider en överenskommelse parterna emellan i frågan: ska vi ha kvar "de/dem", eller ska vi ta klivet och införa "dom" som nya "superformen" även i mer formella texter? Efter att ärendet manglats och belysts från olika håll under flera decennier - bland annat i en aktuell tråd i facebookgruppen Svensklärarna där runt 300 svensklärare yttrade sig - bordlades frågan igår slutligen till framtiden. 

Beslutet gör även gällande att de som lever om 50 år får känna sig fria att då ta upp frågan igen (innebärande även huruvida genitivformen "doms" ska medges epitetet "vårdad svenska"). På samma sätt får de som lever om 200 år  ta upp frågan gällande liberaliseringen av övriga possessiva pronomen ("hanses", "vårat/våran", "erat/eran" + plus alla dem som torde ha tillkommit till den tiden). Fram till dess råder enighet, arbetsro och sinnesro, i lärarrummen, klassrummen och alla andra rum.

Vad som ändå kvarstår nu på de personliga pronomen-fronten är att möjligen göra ett undantag för fallet ”hen”. Diskussioner förs redan i såväl formella som informella fora om inte det – på flera grunder egentligen – kan anses såväl rimligt som ekonomiskt att införa ett nytt personligt, könsneutralt pronomen. Det gäller dock att skynda långsamt och bland annat fundera mera på vad ackusativ- respektive genitivformen av detsamma bör vara.  

Utdrag ur kvällens protokoll:





15 oktober 2014

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras.

Fast jag är inte säker på vad. Eller jo, det kanske jag är ändå.

05 oktober 2014

På konsert med trimmad Samuel Ljungblahd

Igår kväll var jag på konsert med Samuel Ljungblahd. Erikshjälpen i Vänersborg, som jag voluntärarbetat hos ett par tre år, firade 20 års jubileum och passade då på att slå på stort.

Samuel blev känd för den breda allmänheten 2009 då han bjöd på fest i "Så ska det låta". Igår kväll hade han fått med sig ett skickligt husband (med bland annat en kollega till mig som gjorde det utmärkt: well done, Christer!) samt en gospelkör på närmare hundra personer, så den samlade energiurladdningen var det inga fel på.

Första intrycket var ändå mild förvåning, eftersom Samuel tydligen genomgått en rejäl diet (vilket han också inledningsvis berörde), men den enorma rösten var den samma.  Energin och utstrålningen likaså.

Jag försökte mig på att spela in video med hjälp av mobilkameran, men det blev inte särskilt bra. Följande två filmklipp med Samuel är däremot högklassiga:
  1. "You´ve Got a Friend" (från "Så ska det låta"): missa inte den sista minuten. Själv skrattar jag så att tårarna rinner. Vilken kille! 
  2. "In My Soul" (från TV4): kan ingjuta hopp hos den trötte. Snyggt och starkt.
Överskottet från kvällen gick till Erikshjälpen och jag hoppas det blev mycket pengar som rullade in där. Ändamålet är gott, kan jag intyga.

03 oktober 2014

Vilar i den tillit som skapar världen

Igår skrev jag om Karin Boyes Kallocain. Idag tänkte jag bara kort länka till hennes välkända dikt "Ja, visst gör det ont". I kommentarsfältet igår skrev Åsa Söderström om det "dialektiska perspektivet", där en handling eller ett skeende följs av ett annat, gärna av motsatt karaktär. Denna växelgång leder till nya intressanta synteser. Och så är det ju med livet.

Lyssna till dikten då Karin Boye själv agerar högläsare (Klicka här). Det är vackert.




02 oktober 2014

Kallocain: en försiktigt optimistisk dystopi

Vi har under en tid läst och jobbat med Karin Boyes Kallocain. Boken gavs ut 1940 och räknas numera som en klassisk dystopi, i klass med Orwells 1984, tillhörande samma kategori som moderna Hungerspelen

Dystopier ligger plötsligt i tiden, och det är inte svårt att motivera läsning av en sådan (även om den utgåva från 1966 som halva klassen fick i handen vid både första och andra anblicken såg mycket  väl använd och föga inbjudande ut. Nyinköpta böcker från detta millennium – som andra halvan av klassen fick - föreföll i detta avseende mindre avskräckande).


31 augusti 2014

Nina Lagergrens sommarprat

Idag lyssnade jag till Nina Lagergrens sommarprat i P1. Det sändes första gången 4 augusti, men jag missade det helt och hållet då det gick. Det är i själva verket först då jag läst berättelsen om Ingrid Carlbergs berättelse om Raoul Wallenberg som jag blivit varse vem Nina Lagergren är. Hon är Raoul Wallenbergs syster, och hon är idag 93 år gammal.

Nina Lagergrens berättelse är fängslande och programmet är fyllt av fascinerande ögonblicksbilder från ett långt och händelserikt liv. Musiken hon bjuder på är utsökt vacker och mycket varierad. Hennes brors livsöde utgör en särskild klangbotten till många av musikstyckena, allt ifrån Händels Messias (inte att RW skulle vara Messias, alltså!) till Lalehs "Some Die Young".


Programmet går att lyssna på här.


27 augusti 2014

Raoul Wallenbergs dag

Idag den 27 augusti är det Raoul Wallenbergs dag, och med tanke på att jag nästan är klar med boken om Raoul Wallenberg känns det ju givet att uppmärksamma detta:
Den 27 augusti, Raoul Wallenbergs dag, är en nationell dag för medmänsklighet och alla 
människors lika värde. En dag då vi firar modet att göra skillnad, står upp mot rasism och 
bjuder in till förändring. Två veckor innan valet tar vi ställning för medmänsklighet. 
Dagen uppmuntrar till arbetet för civilkurage, alla människors lika värde och mot 
främlingsfientlighet och rasism. Syftet är att visa på Raoul Wallenbergs gärning i andra 
världskrigets Budapest, men framförallt att i ett större perspektiv belysa och diskutera 
aktuella frågor som rör mänskliga rättigheter, vikten av personligt ansvar och möjligheten för 
en enskild människa att göra skillnad. Raoul Wallenberg Academy ansvarar för Raoul 
Wallenbergs dag.
(Källa: http://raoulwallenberg.se/wp-content/uploads/2014/08/Presskit-2014-Raoul-Wallenbergs-dag.pdf)
(Personligen firar min fru och jag vår 26 års bröllopsdag. Även det ska firas!)


24 augusti 2014

Om klokhetens betydelse

Jag fortsätter att läsa boken om Raoul Wallenberg. Det är en detaljrik framställning av en mycket händelserik epok i Europas moderna historia, och Carlberg har inte gjort det enkelt för sig själv då hon försöker peka på möjliga orsakssamband vad gäller stormakternas ageranden under andra världskriget. En stor och central fråga inte bara för Raoul Wallenberg själv är än idag: varför kom aldrig Raoul Wallenberg hem till Sverige igen? Svaret är undflyende och komplext.

En allmänmänsklig insikt som man påminns om som läsare är behovet hos alla ledare av klokhet. Att kunna navigera omdömesgillt och göra en god bedömning av andra människors karaktär är aldrig enkelt men oftast helt avgörande. 

Om Sveriges ambassadör i Moskva vid den tiden heter det i en av de UD-anställdas dagbok att Söderblom ”… är intelligent men inte klok”. Överdriven blåögdhet och vad andra upplevde som ett fegt krypande inför makten renderade honom detta epitet. Intelligent, snabbtänkt, spirituell – men inte klok. En hård dom måhända men kanske sann, och följderna blev därefter. Sverige blev en tiggare vid Sovjetunionens dörr.


Ett annat fall gäller President Roosevelt. Vad jag inte visste om innan är att Josef Stalin valdes till ”Man Of the Year” i USA 1942 (och var hyggligt populär även i Sverige vid den tiden). När sedan Jaltaförhandlingarna stundade 1945 förhöll det sig uppenbarligen på det viset att såväl den amerikanske presidenten som hans brittiske allierade, Winston Churchill, inte förmådde frigöra sig från sina blåögda förhoppningar och göra en uppdaterad realistisk bedömning av vem de hade att göra med då Europas karta skulle ritas om efter krigsslutet. Roosevelt själv var imponerad och kallade öppet den sovjetiske diktatorn för ”Uncle Joe”. Inte bra för Europa och världen – fast guldläge för Stalin.

Raoul Wallenberg själv verkade vara ett studium i klokhet och omdömesgillhet. En statsman i vardande. Eller också var han redan en fullfjättrad statsman, med sin blick för de stora perspektiven och förmågan att i ögonhöjd möta och förhandla med den tidens mäktiga. Har jag inte redan sagt det säger jag det nu: läs boken.

Själv fortsätter jag att läsa …



21 augusti 2014

Lärare som "world makers"

Jag läser en artikel i senaste numret av Skolvärlden: "Behövs det bildning?", skriven av Sofia Stridsman. Det är en intressant text som lyfter fram behovet av att inte fullt ut anamma den till synes rådande utilitaristiska synen på utbildning. Vi frågar oss vilka exakta kunskaper och färdigheter som kommer att behövas i det som brukar kallas för framtiden - och inser på samma gång att detta är en näst intill omöjlig fråga att besvara (se tidigare blogginlägg). Vi behöver en grundberedskap: bildning. Vi behöver enas om hållbara värderingar och förhållningssätt.

Kamran Namdar, lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola, har skrivit en avhandling med titeln "In Quest of the Globally Good Teacher". I en tid då det går att googla det mesta blir lärarens roll desto viktigare, menar han:


Där jag arbetar uppmanas vi av vår rektor att se på våra elever i termer av "samhällsmedborgare, medarbetare och medmänniskor". I den visionen ryms både nyttoaspekten och den humanistiska grundsynen. Tillsammans med våra elever kan vi med Namdars ord få bli "world makers".