Har jag måntro gjort mig skyldig till brott mot sekretesslagen nu? Det må i så fall vara hänt; den entreprenöriella ska väl ha cred för sina ansträngningar, tänker jag. Var det inte så de sade kanske?
Birkebos bästa blogg
Cogito,credo,ago.Typ.
tisdagen den 14:e maj 2013
torsdagen den 9:e maj 2013
Hej Søren Kierkegaard, og et forsinket tillykke med fødselsdagen!
Ja, då får vi väl säga ett försenat grattis till den gamle filosofen: Søren Kierkegaard. Hade han levt än idag skulle han nyss ha firat sin tvåhundrade födelsedag (närmare bestämt den 5 maj). Nu gör han så klart inte det, och i själva verket hann han bara att bli fyrtiotvå år gammal. Av olika anledningar hann han heller aldrig själv att njuta frukterna av sina mödor. Berömmelsen och högaktandet kom sedan.
Man torde gissa att det inte är så värst många av oss (som läst mer än fem böcker i sitt liv) som inte hört talas om Kierkegaard. Eller också är det bara så att väldigt många utav oss slänger omkring oss med citat och lösryckta fraser som oss själva ovetandes har sitt ursprung hos just denne danska existentialist? Detta är i så fall ett öde han fått dela med såväl Bibelns författare som Shakespeare.
I Danmark, där man kan tycka att varje liten pojke och varje liten flicka skulle kunna sin Kierkegaard på sina fem fingrar, anser nog de flesta att deras landsman är på tok för svårtillgänglig. Det är ett väldigt grubblande fram och tillbaka i hans texter, och sedan har vi jo det här med den språkliga dräkten. Från officiellt håll har man hittills aldrig bemödat sig om att modernisera språket i hans texter. (Och även detta lär vara ett öde som han i någon mån delar med Shakespeare, kan man lägga till).
För min egen del behövde jag komma långt hemifrån för att riktigt bli varse denne tankens gigant. Visst hade jag läst ett och annat av honom då jag gick på gymnasiet i Danmark. Det var dock först när jag under en längre tids vistelse i Israel - en fem månader lång sejour då jag bodde och arbetade i en så kallad kibbutz - som jag fick hans namn tryckt upp under näsan. En av de gamla "kibbutznikarna" envisades nämligen med att kalla mig Kierkegaard (sic!). Själv tillhörde han den stomme av intellektuella, östeuropeiska judar som emigrerat till Israel i början av 1920-talet, därför att de bar på en dröm om frihet. I närkamp med såväl livet som döden lyckades dessa pionjärer bygga upp någonting helt nytt ur de övergivna och vidsträckta sumpmarker och ökenlandskap som på den tiden hette Palestina. I den kampen hade möjligen Kierkegaard varit en inspirationskälla för honom. Han gav i alla fall intryck av att vara påläst, och när vi gick där tillsammans och arbetade i apelsinplantagerna fanns det alltid tid för samtal. Själv hade jag precis gått ut gymnasiet; nu befann jag mig i livets universitet.
Søren Kierkegaard själv lär ha varit en mycket sammansatt person. Det är bara att läsa lite ur hans texter, då förstår man att han inte alltid kände sig hemma, vare sig i sig själv eller i sin egen samtid. Man kan spekulera i om han hade trivts i vårt moderna samhälle? Hade han ansetts socialt kompetent? Vet ej, men det känns inte troligt. Han var ofta på kant med dem som ville styra och ställa, inte minst inom kyrkans värld. Man kan dock notera, att det inte främst var Gud som var hans problem: det var Guds vänner.
Ett av de citat som jag själv kommit att hålla nära intill kroppen är detta (fast det i själva verket är en lättare omskrivning av ett litet längre resonemang):
Källa: Søren Kierkegaard Forskningscenteret
Man torde gissa att det inte är så värst många av oss (som läst mer än fem böcker i sitt liv) som inte hört talas om Kierkegaard. Eller också är det bara så att väldigt många utav oss slänger omkring oss med citat och lösryckta fraser som oss själva ovetandes har sitt ursprung hos just denne danska existentialist? Detta är i så fall ett öde han fått dela med såväl Bibelns författare som Shakespeare.
I Danmark, där man kan tycka att varje liten pojke och varje liten flicka skulle kunna sin Kierkegaard på sina fem fingrar, anser nog de flesta att deras landsman är på tok för svårtillgänglig. Det är ett väldigt grubblande fram och tillbaka i hans texter, och sedan har vi jo det här med den språkliga dräkten. Från officiellt håll har man hittills aldrig bemödat sig om att modernisera språket i hans texter. (Och även detta lär vara ett öde som han i någon mån delar med Shakespeare, kan man lägga till).
För min egen del behövde jag komma långt hemifrån för att riktigt bli varse denne tankens gigant. Visst hade jag läst ett och annat av honom då jag gick på gymnasiet i Danmark. Det var dock först när jag under en längre tids vistelse i Israel - en fem månader lång sejour då jag bodde och arbetade i en så kallad kibbutz - som jag fick hans namn tryckt upp under näsan. En av de gamla "kibbutznikarna" envisades nämligen med att kalla mig Kierkegaard (sic!). Själv tillhörde han den stomme av intellektuella, östeuropeiska judar som emigrerat till Israel i början av 1920-talet, därför att de bar på en dröm om frihet. I närkamp med såväl livet som döden lyckades dessa pionjärer bygga upp någonting helt nytt ur de övergivna och vidsträckta sumpmarker och ökenlandskap som på den tiden hette Palestina. I den kampen hade möjligen Kierkegaard varit en inspirationskälla för honom. Han gav i alla fall intryck av att vara påläst, och när vi gick där tillsammans och arbetade i apelsinplantagerna fanns det alltid tid för samtal. Själv hade jag precis gått ut gymnasiet; nu befann jag mig i livets universitet.
Søren Kierkegaard själv lär ha varit en mycket sammansatt person. Det är bara att läsa lite ur hans texter, då förstår man att han inte alltid kände sig hemma, vare sig i sig själv eller i sin egen samtid. Man kan spekulera i om han hade trivts i vårt moderna samhälle? Hade han ansetts socialt kompetent? Vet ej, men det känns inte troligt. Han var ofta på kant med dem som ville styra och ställa, inte minst inom kyrkans värld. Man kan dock notera, att det inte främst var Gud som var hans problem: det var Guds vänner.
Ett av de citat som jag själv kommit att hålla nära intill kroppen är detta (fast det i själva verket är en lättare omskrivning av ett litet längre resonemang):
Svensk översättning: "Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."
Källa: Søren Kierkegaard Forskningscenteret
onsdagen den 8:e maj 2013
Plötsligt står tiden still ...
Jag är på väg till jobbet, då jag plötsligt är tvungen att kliva av min cykel. Det är Trollhättan, klockan är kvart i åtta och jag inser att det är vår:

tisdagen den 7:e maj 2013
"NP-gate", del 3
Tidningen Bohusläningen fortsätter att rapportera från "NP-gate" i Uddevalla:
- Mattias Hallberg, ordförande för Sveriges elevkårer, säger att det hela är "snudd på komiskt". Han säger sig känna igen problemet från andra orter: "Det här är ett stort problem i Uppsala, Stockholm och på många andra orter. Och med tanke på hur viktiga de nationella proven är, hur mycket det betyder för betygssättningen och faktiskt för resten av livet så är det mycket allvarligt." Huruvida NP ska få skrivas på dator eller med papper och penna tror inte Hallberg är så avgörande, utan det viktiga är att systemet är likvärdigt.
- Gymnasiechefen för Uddevallas gymnasieskolor, Stefan Einarsson, svarar på en direkt fråga om hur skolan ska säkerställa att NP kommer att gå rätt till nästa år, att det gäller att hitta hållbara och säkra rutiner. Enligt Einarsson kan detta bland annat göras genom att eleverna får var sitt USB-minne som fungerar som både operativsystem och lagringsenhet.
söndagen den 5:e maj 2013
"These days man need many skills"
Det är alltid bra att vidareutveckla sig på olika sätt: "These days man need many skills" (inte minst språkliga kan man tillägga):
söndagen den 28:e april 2013
Scillor i blickfånget
(Klicka för förstoring)
fredagen den 26:e april 2013
Fusk på NP vid gymnasieskola i Uddevalla - uppdaterat 2!
Enligt pålitlig källa har det förekommit fusk vid nationella provet i uppsatsskrivning i svenska vid en gymnasieskola i Uddevalla. Detta har nu anmälts till Skolinspektionen, och vi räknar med att ärendet utreds och att skolans huvudman samt övriga ansvariga får stå till svars. Förhoppningsvis kan detta även bidra till en ökad skärpning hos alla aktörer på utbildningsarenan.
Lite bakgrund först: enligt Skolverkets föreskrifter som kommit varje skolhuvudman, ansvarig rektor och undervisande lärare i svenska till del inför nationella provet får eleverna bara skriva på dator ifall skolan kan garantera att de inte också får fritt tillträde till internet. Tanken med detta är så klart att provet är ett individuellt prov och till sin natur summativt. Processkrivande och samtal kring texter äger rum vid så många andra tillfällen under kursens gång. Vid några enstaka tillfällen gäller det dock för den enskilde eleven att även visa vad han eller hon lärt sig och kan prestera på egen hand, utan tillgång till ej tillåtna hjälpmedel samt kompisar och eventuella spökskrivare. Så är det, och så bör det vara.
Vid den skola där jag arbetar har vi låtit ett fåtal elever med speciella svårigheter (inte nödvändigtvis diagnosticerade funktionshinder) - samt ett antal elever som läser svenska som andraspråk - ha tillgång till något hjälpprogram som finns installerat på datorn. För att säkerställa att inte fusk ska få förekomma har vi därför också fått ta till särskilda åtgärder: de som skriver på dator får sitta längst fram i salen med ryggen vänd mot vakthavande lärare - "lärare" i plural - så att deras skärmar är under konstant övervakning. Efter att ha jobbat med frågan i flera år har vi nämligen fortfarande inte kommit på hur vi ska stänga ner internet i endast vissa salar på skolan, varför också övriga elever får skriva för hand. Detta känns inte helt 2013 - men åter igen, det handlar om rättssäkerhet och att säkerställa att intentionerna med nationella provet efterlevs. På samma sätt är vi oerhört fyrkantiga när det gäller att låta eleverna använda sina mobiltelefoner under NP: det får de nämligen inte. Alls. (Enligt uppgift kan man numera mot en mindre avgift klicka in sin räkneuppgift - vi snackar då matte - via mobiltelefonen till 118118; inom fem minuter får man det färdiga svaret samt hela räkneprocessen).
Lite bakgrund först: enligt Skolverkets föreskrifter som kommit varje skolhuvudman, ansvarig rektor och undervisande lärare i svenska till del inför nationella provet får eleverna bara skriva på dator ifall skolan kan garantera att de inte också får fritt tillträde till internet. Tanken med detta är så klart att provet är ett individuellt prov och till sin natur summativt. Processkrivande och samtal kring texter äger rum vid så många andra tillfällen under kursens gång. Vid några enstaka tillfällen gäller det dock för den enskilde eleven att även visa vad han eller hon lärt sig och kan prestera på egen hand, utan tillgång till ej tillåtna hjälpmedel samt kompisar och eventuella spökskrivare. Så är det, och så bör det vara.
Vid den skola där jag arbetar har vi låtit ett fåtal elever med speciella svårigheter (inte nödvändigtvis diagnosticerade funktionshinder) - samt ett antal elever som läser svenska som andraspråk - ha tillgång till något hjälpprogram som finns installerat på datorn. För att säkerställa att inte fusk ska få förekomma har vi därför också fått ta till särskilda åtgärder: de som skriver på dator får sitta längst fram i salen med ryggen vänd mot vakthavande lärare - "lärare" i plural - så att deras skärmar är under konstant övervakning. Efter att ha jobbat med frågan i flera år har vi nämligen fortfarande inte kommit på hur vi ska stänga ner internet i endast vissa salar på skolan, varför också övriga elever får skriva för hand. Detta känns inte helt 2013 - men åter igen, det handlar om rättssäkerhet och att säkerställa att intentionerna med nationella provet efterlevs. På samma sätt är vi oerhört fyrkantiga när det gäller att låta eleverna använda sina mobiltelefoner under NP: det får de nämligen inte. Alls. (Enligt uppgift kan man numera mot en mindre avgift klicka in sin räkneuppgift - vi snackar då matte - via mobiltelefonen till 118118; inom fem minuter får man det färdiga svaret samt hela räkneprocessen).
Vari bestod då fusket som aktuella gymnasieskolan gjort sig skyldiga till? Jo, enligt pålitlig källa lät de igår samtliga elever i åk 1 skriva uppsats på datorn - utan att ha stängt ner internet. Av den anledningen är det inte heller förvånande att många var mer eller mindre konstant uppkopplade mot Facebook. Varför välja bort möjligheten att fritt utväxla både tankar och texter med varandra när läraren (åtminstone i den aktuella skrivsalen, som jag känner till) sitter framme vid katedern i godan ro och har absolut noll koll på vad som försiggår på elevernas skärmar? Man tar de möjligheter man ges, speciellt när det står mycket på spel.
Det är ingen tvekan om att det förekommer fusk i olika former runt omkring på våra skolor. Detta betyder emellertid inte att vi bara ska acceptera sakernas tillstånd. Skolan ska stå för lärande, och då kan vi inte bara sitta still och tysta i båten, då det är någonting helt annat som pågår. Nå´n ordning får det ändå vara i ett land.
Uppdaterat: tidningen Bohusläningen skriver idag (3/5) om fallet här. För de ansvariga hamnar fokus gärna på damage control i sådana här lägen. Men fram för allt bör det handla om att reda ut vad som verkligen hänt. Sedan gäller det att se över rutinerna inför framtida skrivningar och prov, inte minst vid NP.
Uppdaterat 2: de har tydligen haft mycket kul i Uddevalla vid sina NP. Nu kommer det fram att en skolklass fick skriva uppsats tre dagar senare än sina kamrater. Så här i efterhand har rektorn lite svårt att hålla tungan rätt i mun. Var det en bra idé att göra så eller inte? Åter igen: här verkar betoningen ligga på damage control. Visserligen verkar han inte känna sig jättestolt över tilltaget, fast på samma gång är han inte jätteoroad över att eleverna skulle ha fuskat - fastän de hade tillgång till internet: de ombads ju stänga av nätet på sina i-pads. - Man tar sig för pannan!
(OBS! Ytterligare uppdatering här).
Uppdaterat: tidningen Bohusläningen skriver idag (3/5) om fallet här. För de ansvariga hamnar fokus gärna på damage control i sådana här lägen. Men fram för allt bör det handla om att reda ut vad som verkligen hänt. Sedan gäller det att se över rutinerna inför framtida skrivningar och prov, inte minst vid NP.
Uppdaterat 2: de har tydligen haft mycket kul i Uddevalla vid sina NP. Nu kommer det fram att en skolklass fick skriva uppsats tre dagar senare än sina kamrater. Så här i efterhand har rektorn lite svårt att hålla tungan rätt i mun. Var det en bra idé att göra så eller inte? Åter igen: här verkar betoningen ligga på damage control. Visserligen verkar han inte känna sig jättestolt över tilltaget, fast på samma gång är han inte jätteoroad över att eleverna skulle ha fuskat - fastän de hade tillgång till internet: de ombads ju stänga av nätet på sina i-pads. - Man tar sig för pannan!
(OBS! Ytterligare uppdatering här).
torsdagen den 25:e april 2013
Mycket Vivaldi ikväll
Imorgon är det NP i uppsatsskrivning för alla elever som går åk 3 på ett yrkesförberedande program. Det är skarpt läge för ganska många. Har man inte riktigt brytt sig förut, är det så dags att göra det nu. För en del kan detta vara ett tillfälle att visa, att de uppnått målen på en högre nivå än tidigare. IG kan bli G. G kan bli VG. VG kan bli MVG.
Självklart har vi ägnat tid åt att studera det material som Skolverket tillhandahållit. Därtill kommer att jag har sagt till mina elever att om de gör som jag säger i den här filmen kommer det att gå bra för dem. Jag hoppas det blir mycket Vivaldi runt omkring i stugorna ikväll:
Självklart har vi ägnat tid åt att studera det material som Skolverket tillhandahållit. Därtill kommer att jag har sagt till mina elever att om de gör som jag säger i den här filmen kommer det att gå bra för dem. Jag hoppas det blir mycket Vivaldi runt omkring i stugorna ikväll:
måndagen den 22:e april 2013
Now we´re talking: adla lärarna!
Jag tror absolut Bergling är någonting på spåret här:
Bergling bjuder på ytterligare tre förslag som nog skulle göra susen. Läs här.
Egentligen är väl herr satirikerns poäng, att det förekommer ett närmast oändligt antal åsikter och yttringar från en kvasiprofessionell tyckarkår i det offentliga rummet. Man borde väl glädjas över det stora engagemanget från alla aktörer, men är det inte utan att man också kan bli lite trött? Jag kan därvidlag känna sympati för Per Kornhall då han föreslår tillsättandet av en skolkommission över partigränserna.
Bergling bjuder på ytterligare tre förslag som nog skulle göra susen. Läs här.
Egentligen är väl herr satirikerns poäng, att det förekommer ett närmast oändligt antal åsikter och yttringar från en kvasiprofessionell tyckarkår i det offentliga rummet. Man borde väl glädjas över det stora engagemanget från alla aktörer, men är det inte utan att man också kan bli lite trött? Jag kan därvidlag känna sympati för Per Kornhall då han föreslår tillsättandet av en skolkommission över partigränserna.
onsdagen den 10:e april 2013
Hjärn skrot och grekisk inspirerad torsk
En låda med järnskrot nere på bilverkstaden i morse. Någon hade varit lite rolig, kanske till och med medvetet.
En kollega till mig hade varit på högskolan och intagit sin lunch. Dagens rätt: grekisk inspirerad torsk. Det var nog en upplevelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




